- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
354

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I ett civiliserat land skulle den på sin höjd kunnat
användas åt svinen. Men för oss, som så länge hade
uthärdat svårigheten att bo i öppen båt, var den en
riktigt trevlig liten bostad. Sedan vi hade sörjt för
husvärmen — vi skulle bränna sälolja med en veke
av bomullsgarn, sådant som användes ombord till
drivning av nåt och läckor — började vi jakten, för
att skaffa kött till vinterförråd, och därefter togo vi
i tu med att bygga den andra hyddan. Numera var
det en enkel sak för oss att ge oss ut på morgonen och
komma tillbaka vid middagstiden med en båtlast
sä-lar. Och medan jag sedan var sysselsatt med bygget,
skirade Maud oljan ur späcket och underhöll en svag
eld under sälköttet. Jag hade hört talas om, hur
de brukade torka kött ute på slätterna, och sedan vi
hade skurit sälköttet i tunna remsor och hängt det i
röken, torkade det förträffligt.

Hyddan numro två var lättare att få upp, emedan
jag byggde den intill den första, så att det ej behövdes
mer än tre väggar. Men det fordrades i alla fall arbete,
hårdt arbete. Maud och jag arbetade från morgon till
kväll, tills våra krafter voro alldeles uttömda, och när
kvällen kom, orkade vi knappast bege oss till sängs och
so vo sedan utmattningens djurlika sömn. Men Maud
förklarade, att hon aldrig hade känt sig friskare och
starkare i hela sitt liv. Jag visste av egen erfarenhet,
att det verkligen förhöll sig så, men hennes krafter
voro i alla fall ungefär som en liljas, och jag fruktade
att hon skulle duka under. Många, många gånger,
då hon var alldeles förbi, såg jag henne sträcka ut sig
raklång på rygg i sanden för att vila och hämta
krafter. Och så var hon återigen på fötter och arbetade

354

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free