Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Dagen därpå voro mastspåren klara och allting
därvidlag i ordning, och nu skulle vi försöka få bägge
toppstängerna ombord. Storstången var över trettio
fot lång och förtoppstången nära trettio, och det var
av dessa jag ämnade göra »saxen». Det blev ett
bryd-samt arbete. Jag högg ena blocket av en grov talja
nära spelet, och med den andra blocket fastgjort vid
förtoppspirans tjockända började jag hyva. Maud
höll an vid spelet och sköt ned den lösa ändan.
Vi förvånande oss över den lätthet, varmed spiran
lyftes. Det var ett förbättrat slags spel, och det
utbyte det gav var kolossalt. Men för vad det gav i
styrka hade vi också att tacka taljans många parter
och gölingens längd. Lika många gånger som det
fördubblade min styrka, lika många gånger
fördubblad var längden av löparen, som jag måste hyva in.
Taljan släpade tungt över relingen, och dess släpande
tilltog, då spiran höjdes mer och mer ur vattnet. Det
blev ett hårdt arbete till sist att hyva i spelet.
Men när spirans tjockända kom i jämnhöjd med
relingen, stod allt plötsligt stilla.
»Jag borde ha vetat det», sade jag otåligt. »Nu
måste vi göra om alltsammans igen.»
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
