Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjockända. Återigen hyvade jag upp den i dess förra
läge, ty jag hade nu fått en ny idé. Jag hade kommit
att tänka på handtaljan — en liten talja av ett dubbelt
och ett enkelt block — och jag gick och hämtade den.
Medan jag höll på att rigga den mellan spirans
topp och den motsatta relingen, kom Ulv Larsen. Vi
hälsade endast god morgon på varandra, och fastän
han ingenting kunde se, satte han sig på något
avstånd på relingen och följde genom hörseln allt vad
jag gjorde.
Sedan jag återigen hade instruerat Maud att fira i
spelet, då jag sade till därom, började jag hala i
handtaljan. Långsamt svängde spiran inåt, tills den
balanserade tvärs över relingen. Och nu upptäckte
jag till min förundran, att Maud alls icke behövde
fira. Det var tvärtom motsatsen som behövdes. Jag
gjorde fast handtaljan, hyvade i spelet och förde på
detta sätt in spiran tum efter tum, tills först toppen
nådde däcket och den slutligen låg där i hela sin längd.
Jag såg på mitt ur. Klockan var tolv. Det värkte
förskräckligt i min rygg, och jag var kolossalt trött
och hungrig. Och där på däcket låg denna enda
toppstång till bevis på vad jag uträttat under en hel
förmiddag. För första gången insåg jag nu
omfattningen av det arbete, vi hade framför oss. Men jag
lärde mig undan för undan tycktes det — jag lärde
mig. Eftermiddagen skulle ge ett mycket bättre
resultat. Och det gjorde den. Vi återvände till Ghost
klockan ett, vilade och styrkta genom en grundlig
måltid.
Inom mindre än en timme hade jag den andra stången
ombord och höll på att konstruera »saxen». Jag surrade
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
