Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre gånger försökte hands hand att skriva ett svar,
men den fubblade hopplöst. Pennan föll på nytt.
Vi försökte förgäves att åter placera den mellan hans
fingrar; de förmådde ej sluta sig kring den. Men så
tryckte Maud ihop hans fingrar omkring pennan och
höll den fast med sina egna, och nu skrev hans hand
med stora bokstäver och så långsamt, att varje bokstav
tog ett par minuter.
»BOSH !»
Detta var Ulv Larsens sista ord. »Bosh!»
Skeptisk och oövervinnelig till det sista. Armen och
handen slaknade. Kroppen rörde sig något. Så var
det ingen rörelse mer. Maud släppte hans hand.
Fingrarna skildes åt genom sin egen tyngd, och pennan
rullade bort.
»Hör ni ännu?» ropade jag högt, i det jag tog hans
hand och väntade på tryckningen, som betydde »ja».
Men det kom ingen. Handen var död.
»Jag såg att läpparna rörde sig», sade Maud.
Jag upprepade min fråga. Läpparna rörde sig.
Maud höll sina fingerspetsar intill dem. Återigen
upprepade jag frågan. »Ja», förkunnade Maud. Vi
sågo förväntansfullt på varandra.
»Vad tjänar det till egentligen?» frågade jag. »Vad
kunna vi säga honom nu?»
»Å —• fråga honom ...»
Hon tvekade.
»Fråga honom någonting, varpå han måste svara
’nej’», föreslog jag. »Då kunde vi förvissa oss om,
att han är redig.»
»Är ni hungrig?» ropade hon.
425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
