Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det uppstod en tystnad, som nästan kunde kallas
besvärande, och slutligen bröt jag den och sade:
»Ser ni de svarta molnen i lovart? Kommer ni ihåg,
att jag sade i går kväll, att barometern hade börjat
falla?»
»Och solskenet är borta», sade hon med blicken ännu
dröjande vid vår ö, där vi hade bevisat vårt
herravälde över materien och levat i det trognaste
kamratskap, som någonsin kan existera mellan man och kvinna.
»Och det betyder, att vi få fira ut skoten och styra
rak kurs på Japan!» utbrast jag gladt. »God vind och
utfirade skot —- då går det bra!»
Jag gjorde fast ratten och skyndade föröver. Jag
släckte skoten både till focken och storseglet och gjorde
allt i ordning till den väntade brisen. Det blev en
frisk bris, mycket frisk, men jag beslöt att länsa så
länge jag vågade. Olyckligtvis är det omöjligt att
under sådana förhållanden ha ratten fastsurrad, så
jag hade en hel natts vaka framför mig. Maud
envisades att få avlösa mig, men det visade sig snart, att hon
icke hade tillräcklig styrka att kunna styra i ett
vräkande hav, även om hon kunde ha lärt sig det
teoretiska i så stor hast. Iion föreföll alldeles förtvivlad
över denna upptäckt, men hon friskade upp sitt mod
genom att skjuta upp taljor och fall och alla lösa
ändar. Så skulle maten också lagas, där skulle bäddas
och Ulv Ivarsen skulle ha tillsyn — och hon avslutade
sin dag med storstädning i kajutan och på
mellandäck.
Hela natten stod jag vid rodret utan att vila, medan
vinden långsamt och stadigt ökade och sjön växte.
Klockan fem på morgonen kom Maud till mig med
433
Varg-Larsen. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
