Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den vita tysnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att uppfatta de sista flämtande orden från en
döende man, som i dem gav upp sin stolthet. Och
Kid! Jag är ledsen — för — det där du vet — med
Carmen.
Lämnande kvinnan, som satt helt stilla och grät
över sin make, gled Kid in i sin parka och tog på
sig sina snöskor, slängde bössan över armen och
begav sig in- i skogen. Han var ingen novis i fråga
om Nordlandets prövningar, men han hade aldrig
stått öga mot öga med något så svårt som detta.
Sedd praktiskt var saken ganska enkel — tre
möjliga liv mot ett, som var dödsdömt. Men likväl
tvekade han. Under fem år, sida vid sida, på
floder och vägar, vid lägereldar och i gruvminor,
seende döden och svälten gemensamt i ögonen,
hade deras vänskapsband knutits allt fastare. Så
starkt var bandet mellan dem, att Kid ofta känt
sig smått svartsjuk på Ruth ända från den dag hon
första gången kom emellan dem. Och nu måste
han med egen hand skära av detta band.
Han bad till Gud, att han måtte sända honom
en älg, bara en enda älg, men allt villebråd
tycktes ha lämnat landet, och i skymningen stapplade
han uttröttad fram mot lägerelden med tomma
händer och tungt hjärta. Skall från hundarna och
gälla skrik från Ruth kom honom att skynda sig.
När han rusade in i lägret, fann han flickan
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
