Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den vita tysnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kröpo ihop och tjöto under slagen, men läto ej
skingra sig förrän den sista biten var slukad —
ben, skinn, hår, allt.
Malemute Kid återvände till sitt arbete. Han
lyssnade till Mason, som nu åter var i Tennessee
öch pratade oredigt under vilda utrop med forna
tiders vänner.
Han begagnade sig av några närstående furor
och arbetade raskt undan medan Ruth såg på hur
han gjorde en "gömma" liknande dem som jägare
stundom göra i ordning för förvaring av proviant
till skydd mot vargar och hundar. En efter en
böjde han ned topparna av små tallar mot
marken och fäste dem samman med remmar av älghud.
Därpå piskade han hundarna till lydnad och
spände dem för två av slädarna, på vilka han lastade
allt pälsverk med undantag av det som Mason var
insvept i. Detta virade han tätare om den döende
och fäste det med rep vid de nedböjda tallarna.
Ett enda snitt med jaktkniven skulle frigöra
topparna och lyfta kroppen högt upp i luften.
Ruth hade fått del av sin mans sista önskningar
och gjorde inga invändningar. Stackars flicka,
hon hade lärt sig konsten att lyda. Ända från
barndomen hade hon fått lära att böja sig och sett
alla kvinnor böja sig för skapelsens herrar, och
det syntes inte vara naturens mening att kvinnan
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
