Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Percy Cuthferts onda stjärna måste också ha
varit i stigande, ty även han slöt sig till detta följe
av argonauter. Han var en helt vanlig människa
med ett bankkonto lika stort som hans bildning,
vilket vill säga en hel del. Han hade ingen anledning
att ge sig ut på en sådan färd — intet skäl i
världen utom det, att han led av onormal
sentimentalitet. Han förväxlade denna känsla med längtan
efter romantik och äventyr. Många före honom ha
gjort detsamma och begått ett ödesdigert misstag.
Den första vårbrytningen fann sällskapet följande
Elk Rivers isbelagda lopp. Det var en
imponerande flottilj, ty utrustningen var riklig och de
åtföljdes av en mindre respektabel samling
halvblods-voyageurs med kvinnor och barn. Dag in och dag
ut arbetade de med båtarna och kanoterna, slogos
med moskiter och andra obehagliga flygfän eller
svuro och svettades under bördorna. Sådant släp
blottar en mans karaktär, och innan Lake Athabasca
lämnats ur sikte i söder, hade varenda en i
sällskapet visat sin rätta natur.
De två mest typiska skolkarna och maskarna när
det gällde arbetet voro Carter Weatherbee och Percy
Cuthfert, vilka ständigt knotade. Hela det Övriga
sällskapet tillsammans klagade mindre över sina
mödor och besvärligheter än dessa två. Inte en enda
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
