Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som antogs vara lämplig undersöktes, men den
smutsiga uslingen flöt alltid mot norr. Vid Great Bear
började deras voyageurs under intryck av skräcken
för det "okända landet" att desertera, och Fort of
Good Hope såg den siste och modigaste böjd över
draglinan, då de släpade uppför strömmen som de
så förrädiskt glidit utför. Sedan var Jacques
Bap-tiste ensam kvar hos dem. Hade han inte svurit på
att färdas med dem ända till den eviga isen?
De ljugande kartorna, huvudsakligen uppgjorda
efter hörsägen, rådfrågades nu oupphörligt. De
in-sågo att det ej var nödvändigt att skynda på, ty
solen hade redan passerat norra solståndet och förde
nu vintern ånyo mot söder. Följande stranden av
den vik, där Mackenziefloden faller ut i Norra
oceanen, nådde de mynningen av Little Peel River.
Därpå började ett mödosamt arbete uppför
strömmen, och de två oduglingarna sleto värre ont än
någonsin. Draglinor och stakar, åror och
bärremmar, forsar och transport av båtarna över land —
alla dessa besvärligheter väckte hos den ene en djup
avsky för störa vågstycken och gåvo den andre en
obehaglig definition på äventyrens romantik. En
dag blevo de upproriska, och då de blevo häftigt
utskällda av Jacques Baptiste, reste de sig som
t.o.m. den ömkligaste mask brukar göra. Men
halvblodet tuktade paret och skickade dem, blödande
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
