Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara fyra hundra miles till uppför Yukon till
Daw-son. Låt oss säga i runt tal ett tusen härifrån.
Weatherbee och Cuthfert jämrade sig i korus:
— Hur lång tid skulle det ta, Baptiste?
Halvblodet funderade ett ögonblick. Så sade han:
— Om vi arbeta av bara tusan och ingen ger
upp, tio—tjugo—fyrtio—femtio dagar. Om barnen
(pekande på de båda odågorna) orka med, kan jag
inte säga. Kanske om helvetet fryser — kanske
inte ens då.
Iordningställandet av snöskor och mockasiner
började. Någon ropade på en frånvarande medlem, som
kom ut från en tillfällig hydda bredvid lägerelden
och slöt sig till dem. Denna hydda var ett av de
många mysterier, som man stöter på i Nordlandets
vilda ödemarker. Ingen kunde säga av vem eller
när den byggts. Två gravar vid sidan av den, med
högt uppstaplade stenar, dolde kanske dessa tidiga
vandrares hemlighet. Men vem hade staplat upp
stenarna.
Det avgörande ögonblicket hade kommit. Jacques
Baptiste höll upp med att laga en sele och släpade
den ovillige hunden i snön. Kocken gjorde en stum
anhållan om ett ögonblicks uppskov, slängde en
handfull fläsk i en puttrande gryta med bönor och
blev idel uppmärksamhet. Sloper reste sig. Hans
gestalt var en löjlig kontrast mot de båda odågor-
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
