Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
revolvern och medan han snappade efter luft
trevade han på måfå bland filtarna efter den. Men
så erinrade han sig något. Han förde handen upp
till kontoristens bälte efter slidkniven och de hängde
sig fast vid varandra i en sista omfamning.
Percy Cuthfert kände hur krafterna började svika
honom. Underkroppen var känslolös. Den orörlige
Weatherbees tyngd höll på att krossa honom —
krossa honom och fjättra honom som en björn i
fällan. Hyddan fylldes av en välbekant lukt, och han
visste att brödet brändes vid. Men vad betydde väl
det? Han skulle aldrig få någon användning för
det. Och det fanns sex fulla koppar socker kvar i
förrådet — om han hade anat detta, skulle han inte
ha varit så sparsam de sista dagarna. Skulle
väderflöjeln någonsin röra på sig? Den kanske rörde
sig nu. Varför inte? Hade han inte sett solen i
dag? Han måste gå och se efter. Nej, det var
omöjligt att röra sig. Han hade inte trott att
Weather-bee var så tung.
Så fort det blev kallt i hyddan! Elden måste ha
släckts ut. Kylan trängde in. Det måste redan vara
frostgrader inne och isen på väg att krypa uppför
insidan av dörren. Han kunde inte se det, men hans
tidigare erfarenheter gjorde det möjligt för honom
att följa dess framsteg efter hyddans temperatur.
Det nedre gångjärnet måste vara vitt nu. Skulle
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
