Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. För mannen på långfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kid hans ansikte. Han behövde inte lång tid för
att konstatera att det var ett vackert, ärligt och
öppet ansikte och att han tyckte om det. Fastän det
fortfarande var ungdomligt, hade dock dragen
blivit skarpa av faror och umbäranden. Ehuru de blå
ögonen voro vänliga, när han talade med någon,
och milda, när ansiktet var lugnt, fanns det likväl
något i dem, som tydde på att de kunde bli hårda
som stål, då det behövdes, särskilt då det gällde
en ojämn strid. Den kraftiga underkäken och
tvärhuggna hakan vittnade om envis ihärdighet och
okuvlighet. Men trots alla dessa tecken på lejonnatur
fanns det likväl hos honom något kvinnligt vekt, som
tydde på ett känsligt sinne.
— Så gick det till, när gumman och jag
splitsa-des samman, sade Belden, som avslutning på en
livlig beskrivning av hans friarfärd. ’Här är vi nu,
far,’ sade hon. ’Inte välsignar jag er,’ svarade han
henne, och till mig sade han: ’Jim du — du tar av
dej den där grannlåten och så vill jag ha en rejäl
bit av de där 40 acres jord färdigplöjd före
middagen.’ Och så vänder han sej till henne och säger:
’Och du, Sally, du seglar ut till din diskning igen.’
Och jag var lycklig — men han fick se det och röt:
’Du Jim!’ Och jag smet iväg till stallet.
— Har ni några barn, som vänta på er
hemkomst nere i Staterna? frågade främlingen.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
