Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Prästens kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats åt er. Och alldeles lagom för första rätten
kom ni.
— Kom in Edwin, raring, kvittrade Crace
Bentham från sin plats vid bordet.
Parker gick naturligtvis åt sidan.
— Jag frågar efter min hustru, upprepade
Bentham hest och med en obehaglig anstrykning av
äganderätt i tonen.
Parker andades djupt, och det var på ett hår när,
att han placerat sin knytnäve i ansiktet på den
tölpige besökaren, men lyckades behärska sig. Alla
reste sig. Lake tappade huvudet och höll på att säga:
— Måste ni gå?
Så började avskedstagandet. — Så snällt av er!
— Mycket ledsen! — Herre gud, vad allting
ljusnade. — Ja, nu så. — Tack, tack! — Lycklig
resa till Dawson! etc. etc.
Härunder hjälptes lammet på med pälsen och
leddes bort till slaktaren. Därpå smällde dörren igen
och de stirrade dystert på det övergivna bordet.
— Fördömt! Langham led ännu av slappheten i
sin tidigare uppfostran, och därför voro hans
svordomar kraftlösa och enformiga. Fördömt!
upprepade han, dunkelt medveten om sin inkompetens och
fåfängt sökande efter ett kraftigare ord.
Det är en duktig kvinna, som förstår att överskyla
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
