Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Prästens kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ham brutal. Alla pojkar äro det, och dessutom
började han, som nu var en French Hill-kung, att få
alltför höga tankar om sig själv samt glömde allt
han hade sin hustru att tacka för. Wharton fick
höra talas om det och gensköt Grace Bentham samt
talade besinningslöst till henne. Detta gjorde henne
mycket lycklig, fastän hon ej ville lyssna till hans
ord och fick honom att lova att inte upprepa dem.
Hennes stund var ännu inte kommen.
Men solen skred fram på sin bana mot norr, och
midnattsmörkret började vika för en stålblå dager,
snön smälte, vattnet strömmade åter fritt över
gla-cialleran, och vaskningen började. Dag och natt
rann den gula leran och klippgruset genom
vask-trågen, avlämnande sin gula tribut åt männen från
södern. Och under denna brådska slog timman för
Grace Bentham.
En sådan stund kommer för oss alla — det vill
säga till dem som inte äro alltför flegmatiska. En
del människor äro goda, inte på grund av medfödd
kärlek till dygden utan av ren lättja. De av oss,
som ha svaga ögonblick, skola förstå.
Edwin Bentham höll på att väga upp guldstoft
över disken i Forks bar — alldeles för mycket av
hans guldstoft gick den vägen —, då hans hustru
kom nedför sluttningen och gled in i Clyde Whartons
hydda. Wharton väntade henne inte, men detta för-
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
