Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Vandringslagens bud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem som vilade i dess skydd. Därpå breddes ett
lager av gröna granruskor ut på marken, så att de
vilande icke kommo i direkt beröring med snön.
När detta var utfört, började Kah-Chute och Gowhee
att ägna sina fötter den nödiga omsorgen. Deras
isbelupna mockasiner voro illa åtgångna av den
långa vandringen, och de skarpa isblocken på
floden hade skurit sönder dem till trafeor. Deras
siwash-strumpor voro lika eländiga och då de äntligen
blivit upptinade och avtagna, berättade de kritvita
tåspetsarna, i olika stadier av kallbrand, sin enkla
historia om vandringens vedermödor.
Sitka Charley lämnade emellertid de båda
indianerna att torka sin fotbeklädnad och vända
tillbaka samma väg de kommit. Också han hade stor
lust att slå sig ned vid elden och sköta om sina
värkande lemmar, men hedern och lagen förbjödo
honom det. Han stapplade mödosamt fram över
de frusna vidderna, medan han måste tvinga sig
till varje steg under musklernas revolt. Flera gånger
måste han, på ställen där isen nyligen lagt sig
mellan isflaken, påskynda sina steg över den bräckliga
ytan, som gungade under honom. På sådana ställen
lurade en hastig och lätt död, men han hade ingen
särskild önskan att ännu bli befriad från sina
lidanden.
Hans tilltagande oro försvann, då två indianer
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
