Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Vandringslagens bud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycklig. Ge henne de saker jag skall ha enligt
kontraktet och råd henne att återvända till sitt eget folk.
Skulle du träffa hennes man och du har lust, så
vore det bra, om han finge dö. Han slår henne,
och hon är rädd för honom.
— Är ni nöjda med att dö enligt lagen?
— Ja.
— Då farväl, mina kära kamrater. Må ni sitta
vid välfyllda grytor i varma boningar, innan dagen
är slut.
Vid det han sade detta lyfte han bössan och talrika
ekon bröto tystnaden. De hade knappt dött bort,
förrän andra bössor svarade på avstånd. Sitka
Char ley ryckte till. Det hade varit mer än ett skott,
fastän det blott fanns en bössa till hos sällskapet.
Han kastade en flyktig blick på männen, som lågo
där så lugnt, smålog ironiskt åt vandringslagens
bud och skyndade att möta männen från Yukon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
