Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brister, och ur denna kunskap om sina svagheter
framväxte hennes styrka. Så ivrigt strävade hon
sedan framåt, att hennes tre lärare ofta lågo och
förundrade sig långt in på natten över det
outgrundliga mysteriet kvinnan.
Under tiden nalkades "Tacksägelsedagen" allt
mera. Med jämna mellanrum ingingo från Bettles
vid Stuart River underrättelser om unge Cals
befinnande. Tiden för deras återkomst närmade sig.
Mer än en gång hände det, att en tillfällig besökare,
som då han passerade hyddan hörde dansmusik och
taktfasta danssteg inifrån, vid sitt inträde fann
Harrington filande på fiolen och de andra två männen
dansande eller diskuterande någon invecklad tur.
Madeline syntes aldrig, i god tid brukade hon fly
undan till det inre rummet.
En kväll tittade också Cal Galbraith in.
Uppmuntrande nyheter hade just ingått från Stuart
River, och Madeline hade överträffat sig själv —
inte bara i promenad och hållning och grace utan
även i kvinnlig skalkaktighet. De hade haft en
skarp dispyt, och hon hade försvarat sig briljant.
Men inte nog härmed, hänförd av ögonblickets
berusning och i känslan av sitt kvinnliga övertag hade
hon retat, mästrat, lockat och behandlat dem
nedlåtande på det mest förvånande sätt. Ofrivilligt,
instinktivt hade de böjt sig för henne, dock inte
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
