Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kör ljöd genom natten. För den som första gången
hör denna trolska sång, förefaller det som han
trängde in i Nordlandets första och största
hemlighet. För den som hört den ofta, låter den som en
högtidlig gravsång över förspillda krafter. Ty i
den ligger Nordlandets hemlighet, marterade själars
klagan, otaliga generationers lidanden — en
varning och en själamässa för världens herrelösa djur.
Cal Galbraith darrade lätt, då ljudet dog bort i
halvkvävda snyftningar. Kid läste hans tankar som
i en öppen bok, och följde honom tillbaka genom
alla de svåra dagarna med hunger och lidanden,
och vid hans sida var också den tåliga Madeline,
delande hans lidanden och faror, aldrig tvivlande,
aldrig klagande. För Cal Galbraiths inre blick
upprullade sig tjogtals bilder, allvarliga, tydliga, och
det förflutna klappade häftigt på hans hjärtas dörr.
Det var det psykologiska ögonblicket. Malemute
Kid var halvt frestad att spela ut sina sista kort
och ta hem spelet. Men läxan var inte tillräckligt
kraftig ännu, och han väntade. I nästa ögonblick
hade’ de skakat hand, och kungens pärlbroderade
mockasiner knarrade över snön på väg nedför
backen.
Den halvt avsvimmade Madeline var en annan
kvinna än den ystra varelsen en timma tidigare,
som skrattat så smittande och med sina glödande
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
