Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på isbitarna, som lossnade från hans mockasiner
och sockar. En danstillställning i Nordlandet är en
mycket anspråkslös tillställning, och männen från
gruvorna och vägarna ha lagt bort all den elegans
de kanske en gång ägt; endast de högre officiella
kretsarna iakttaga sällskapslivets fordringar.
Miljonärer och fattiglappar, hundförare och män från
den beridna polisen bjuda armen åt "fina damer"
och svänga muntert och okonstlat omkring med dem.
Primitiva i sina nöjen, bullrande och grovkorniga,
lägga de dock ej i dagen någon råhet, utan visa
snarare en otymplig ridderlighet, lika äkta som den
mest polerade belevenhet.
Under sitt sökande efter den grekiska dansösen,
manövrerade sig Cal Galbraith fram till den "ryska
prinsessan", mot vilken den allmänna misstanken
var riktad. Men sedan han fört henne under en
dans, skulle han kunnat våga en miljon på, att det
inte var Freda, men att han haft sin arm runt
hennes midja en gång förr. När eller var kunde han
inte göra klart för sig, men en förbluffande känsla
av tidigare bekantskap trängde sig på honom så
starkt, att han ägnade hela sin uppmärksamhet åt
att försöka konstatera vem hon var. Malemute Kid
kunde ha hjälpt honom, i stället för att gång på
gång snappa bort henne för några varv och tala
allvarligt och halvviskande med henne. Men det
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
