Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dog, och hundarna och skinnen voro mina. Därpå
satte jag över isen, som var bruten, och en gång
kom jag i drift, tills en västlig storm kastade mig
på land. Därpå till Golovin Bay, Pastilik och
prästen, sedan södern, söderut till de varma
solskensländerna, där jag först vandrade omkring.
Men sjön gav inte längre så god avkastning, och
de som gav sig ut på säljakt fick liten vinst men
löpte stora risker. Fångstflottorna skingrades, och
kaptenerna och sjömännen kunde inte berätta något
om dem jag sökte. Så vände jag den aldrig vilande
oceanen ryggen och gick iland, där träd, hus och
berg alltid står på sina bestämda platser utan att
flytta sig. Jag for vida omkring och lärde mig
mångahanda ting, även att läsa och skriva. Det var
bra att jag gjorde detta, ty det kom för mig, att
Unga kunde dessa saker och att en dag, då tiden
var inne — vi — ni förstår, då tiden var inne.
Så drev jag omkring precis som de små fiskar,
som spänna upp en fena som segel men inte kan
styra. Men jag hade alltid ögon och öron öppna
och rörde mig bland män, som färdades mycket
omkring, ty jag visste, att de blott behövde ha sett
den jag sökte för att komma ihåg honom. Till sist
träffade jag en man, just kommen ned från bergen
med kvartsbitar, i vilka det låg guldklimpar stora
som ärter, och han hade hört talas om dem, mött
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
