Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strålarna från en blek sol, som i skruflinje höjer sig
öfver den töckniga horisonten och sprider endast ett
kallt sken öfver polartrakternas isiga ödemarker.
För att fullständiga våra kunskaper om
jordklotets geometri böra vi ytterligare tillägga, att man
för att bestämma de geografiska lägena kommit
öfverens om att dela ekvatorn i 360 delar, hvilka kallas
grader. De cirklar, som omgifva jordklotet och löpa
från polerna till ekvatorn, kallas middagslinjer,
longituder eller meridianer. De uppritas i nord-sydlig
riktning uppifrån nedåt på ett klot och räknas åt
ömse håll från en meridian, som tages till
utgångspunkt[1]. — De cirklar, hvilka uppritas mellan
ekvatorn och polerna och således löpa parallelt med den
förra, kallas breddlinjer eller latituder, och för dessa
cirklar har man antagit 90 grader, i det att 0° ligger
vid ekvatorn och 90° vid polerna. Fig. 7 visar dessa
geometriska indelningar. Latitudcirklarna bli i samma
mån mindre som man närmar sig polerna, medan
åter longitud-linjerna eller meridianerna allesammans
bilda lika stora cirklar, som löpa rundt omkring
jordklotet och ha hvar och en en längd af 40 008 000 meter.
Medellängden af en båge af 1° på en meridian
utgör 111 133 meter.
Alldenstund jorden icke är helt och hållet rund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
