Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
för planeternas kretsar, är på samma gång handen,
som uppehåller och styr dem i rymden, härden, som
värmer dem, facklan, som lyser dem, den outtömliga
källan till deras lif och skönhet. Solen är i sanning
hjärtat i denna jätteorganism, som lefver endast genom
henne, och hennes lifgifvande pulsslag sprida i fjärran
öfver dessa världar den fruktbarhet, som lifvar dem.
Då solen låter dem rulla kring henne, gifver hon hvar
och en af dem en rörelse, som står i förhållande till
deras afstånd från henne, en rörelse, som är nödvändig
och tillräcklig för att ständigt hålla dem i jämnvikt,
ty rörelsen hos hvarje planet är just den, som fordras
för att hindra planeten från att falla i riktning mot
solen eller slungas bort från henne.
Vore rörelsen blott något litet långsammare, skulle
den icke vara tillräckligt hastig för att skapa en
centrifugalkraft, som är lika stor som dragningskraften mot
medelpunkten, hvadan planeten skulle närma sig solen,
omärkligt beskrifva allt trängre spirallinjer och
slutligen falla ned på henne. Vore rörelsen åter något
hastigare, skulle en alltför stor centrifugalkraft
åstadkommas, och planeterna skulle beskrifva allt större
spiraler och aflägsna sig allt mera från solen.
Men detta kan nu icke inträffa. Solens barn,
planeterna, ha efter hvarandra afskilts från och
öfverlämnats åt sig själfva af solnebulosans ekvator, (fig.
17), som vrider sig kring sig själf, och ha bevarat
den lefvande kraft, som förlänade dem deras upphof.
De lyda fortfarande sin moder på himmelen och
förbli under hennes omedelbara herravälde. Krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
