Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljus, som han erhåller från solen och som han
återspeglar ut i rymden. Då han står i en obetydlig
vinkel med solen, se vi något litet af hans upplysta sida
och en ganska tydlig halfmåne aftecknar sig i kikaren.
Då han står i en rät vinkel med solen, liknar han
månens första eller sista kvarter och så vidare. Man
ser honom aldrig helt och hållet rund i teleskopet,
alldenstund han vid de tider, då han fullständigt skulle
visa sin upplysta hälft, befinner sig bakom solen, som
förmörkar honom. Någon gång inträffar, att han går
alldeles förbi solen, såsom exempelvis den 10 maj 1891.
Till följd af sin närhet till solen är Mercurius
synlig för oss, jordens invånare, endast afton eller
morgon, men aldrig midt under natten, utan alltid i
skymningen. Man kan emellertid äfven under dagen
iakttaga honom i astronomiska instrument.
Denna planet är den minsta i systemet — om
man undantager de spillror, som kretsa mellan Mars
och Jupiter. Till sin volym är Mercurius aderton
gånger mindre än jorden; hans yta sju gånger mindre;
hans diameter öfvergår knappt tredjedelen af vår jords;
den förhåller sig nämligen till den senares diameter
som 373 till 1 000 och utgör 4 753 kilometer; hvaraf
följer, att Mercurius har en omkrets af endast 14 924
kilometer.
De urskärningar, hvilka iakttagas längs den af
solen upplysta kanten, angifva, att marken på
Mercurius är ojämn och att stora skrofligheter finnas på
hans yta. Ojämnheterna i den linje, som åtskiljer
skuggan och ljuset, förråda tinnarna af höga berg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
