Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka röken från fabriksskorstenarna icke kunna föra
några järnhaltiga partiklar. Man beräknar, att
jordklotet mottager 146 milliarder stjärnfall årligen. Denna
tillförsel ökar långsamt jordens massa och verkar till
att fördröja hennes rotationsrörelse och påskynda
månens omloppshastighet.
Stundom motstå stjärnfallen jordens attraktion
och låta icke uppsuga sig af hennes atmosfer, utan
fortsätta sitt lopp, sedan de knappt ens snuddat vid
de högsta luftlagren. Detta inträffar, då de utgöras
af mer eller mindre ansenliga fasta kroppar,
meteorstenar, aeroliter[1].
Ehuru stjärnfallen (fig. 53) ständigt förekomma,
finnas dock tider, vid hvilka de förekomma i hela
svärmar i vissa trakter af himmelen. Dylika tider äro
exempelvis den 10 augusti och den 14 november. Den
förra svärmen följer i rymden samma bana som den
stora kometen af 1862 och tyckes komma från Perseus’
stjärnsamling. Den senare svärmen följer kometens
af 1866 bana och tyckes komma från Lejonets
stjärnbild. Den 27 november möter dessutom vår planet,
såsom vi redan omtalat, lämningarna af Bielas komet,
hvilka tyckas komma från Andromedas stjärnbild.
Andra dagar af året utmärkas likaledes af stjärnfall,
ehuru dessa icke äro så betydliga och viktiga som
de tre omtalade.
Vi nämnde meteorer, aeroliter eller, bättre sagdt,
uranoliter, stenar, som falla från himmelen, ehuru
deras ursprung icke synes ha samband med kometerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
