Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Konstvärlden. Puvis de Chavannes, af Moritz Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUVIS de CHAVANNES.
A/Ted Puvis de Chavannes’ bortgång
har det sista halfseklets franska
konst beröfvats sitt största snille och
den ädlaste personlighet. Och den
europeiska målarkonsten har i honom
förlorat en af de mästare som
eftervärlden en gång
skall räkna bland
de store.
Ensam gick han
sin väg fram mot
det mål han
skådade. Men han
gick också
långsamt, ty det
dröjde länge innan
han helt fattade
allt hvad målet
innebar.
rf Liksom alla
andra började äfven
han sin bana med
att arbeta i olika
mästares
atelierer, först hos
por-trättisten Henry
Scheffer, så i
Delacroix’s
elev-atelier och till sist
några månader hos Coutan, men den
dåtida konstens skematiska
handtverks-mässighet och nyhetsrädsla
tillfredsställde honom icke och hans elevtid
blef därför kort. Sedan, i ensamheten,
bildade han sin egen konst, långsamt,
ovisst och famlande i begynnelsen, men
under en ständig utveckling, som skred
framåt under hela hans lif.
Blott en tillfällighet var det som
riktade hans kraft åt det håll, där den
sedan skulle bära så rik frukt. En bror till
honom lät åt sig inreda en ny villa på
landet och detta bragte konstnären på
tanken att med väggmålningar lämna
denna en prydnad. Från en bland
dessa målningar hämtade han sedan
motivet till en särskild tafla, som han,
när den 1859
insändes till
salongen, fick antagen,
efter att då
för-gäfves under ett
decennium
årligen ha klappat
på Salongens
portar. Han var då
trettiofem år
gammal.
Och nu sedan
hans håg en gång
blifvit väckt för
det dekorativa
måleriet,
lämnade han det aldrig,
utan ägnade allt
sitt snille och all
sin kraft helt
däråt. Han kände
att han här hade
något att gifva
och att säga, och fast det, dels kanske
till följd af egen ofulländning i början,
men dels ock på grund af det
mängdens oförstånd, som alltid måste möta
en konstens föregångsman, dröjde många
långa år innan man fullt begynte
uppskatta skönheten i hans verk och än
längre, innan han kunde glädja sig åt
en hel seger, så vek han dock aldrig
en tumsbredd från den väg han en
gång inslagit, utan med hvarje verk
visade han, hur han allt klarare fattade
PUVIS DE CHAVANNES.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
