- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
37

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Första boken. De båda skönheterna. Första kapitlet. En kväll på operan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillfånga af spanska trupper vid sina
försök att genombryta de spanska
li-niema — att ingen nu står högre i
den kubanska koloniens aktning än
denne unge man, som denna afton på
operan sträcker sig öfver miss Blanche
Grayson och hviskar i hennes öra:
»Hvad jag är glad, att det inte var
min bukett, ni kastade till tenoren!
Stackars Templel Dios mio! Om jag
trodde, att Capoul fingrade på de
blommor, jag gifvit er, skulla jag genast
gå bakom scenen och rycka dem ur
fransosens händer!»

»Skulle ni!» utbrister den unga
flickan, bitande sig i läppen. Därpå
utbrister hon i ett oemotståndligt
silfver-klingande skratt, hvari system mot sin
vilja instämmer.

Så fortgår konversationen — fast
med afbrott, ty de tycka alla om
musik — ehuru seiior Ortiz’ hviskningar
en eller ett par gånger framkalla en
liflig rodnad på miss Blanche
Gray-sons kinder, och Luis Vidals blickar
stundom framtrolla skära rosor i Laura
Morales’ ansikte och sällhet i hennes
ögon, tills ridån går ned och mr
Gray-son infinner sig, åtföljd af mr Temple.

»Ni hälsade knappt på mig, då jag
mötte er vid ingången, Howard»,
säger kubanen, resande sig.

»Gjorde jag inte? I så fall skall
jag be få hälsa på er ännu en gång,
Luis, och kom ihåg att jag menar
allvar också», sade Howard Temple, i
det han fattar unge Vidals hand och
ger den en varmhjärtad tryckning, som
visar att Wall-Street-mannen ännu inte
glömt sina collegeöfhingar i atletiska
produktioner. Det ligger emellertid
något i hans ögon, som kommer
kubanen att säga: »Ni har något
meddelande till mig?»

»Nej.»

»Jag var rädd, ni hade dåliga
nyheter. Ert ansikte är inte fullt så
molnfritt, som det brukar.»

»Jo visst, mycket dåliga nyheter»,
infaller Blanche lätt. »Lake Shore nere

vid 60. Det måtte väl vara
tillräckligt dåliga nyheter. Sådant kommer
alltid Wall Street-männen att se
ledsna ut.» Fästande därvid blicken på
en dam framför sig, ty man tränges
redan ute i foyem, hälsar miss
Obes-landy: »God afton, mrs Livingston.

Sjöng han inte gudomligt, Capoul.
Han gjorde mig nära på betagen.»

»I hvem då, Blanche!» skrattar
so-cietetens mest tongifvande dam; miss
Grayson har oiämligen redan förvärfvat
rykte om sig, att vara en liten kokett.

»I honom närmast mig förstås!»
genmäler den unga damen ystert, och
båda stego skrattande nedför den breda
trappan i the Academy. Härigenom
undgår miss Blanche på ett lustigt
sätt anbud om eskort såväl af Ortiz
som af Temple, af hvilka hon inte
brydde sig om den förstnämnde och
den sistnämnde var hon barnslig nog
att vilja straffa för det han vändt sig
till hennes far först, innan han vågade
förklara sin kärlek för henne själf.

Sålunda kommo Ortiz och Temple
näst efter damerna under samtal med
hvarandra såsom goda vänner, allt
under det den unge amerikanen bråkade
sin hjärna, huru han lämpligast skulle
kunna meddela de erhållna nyheterna
åt Luis Vidal, som i detta ögonblick
skyddar den mörkögda flicka, han
älskar, mot den påträngande massan i
vestibulen. Ty Howard har talat med
Dennison, den unge tidningsmannen,
och har öfvertygat sig, att Virginius
blifvit uppbringad, och han vet
ytterligare, att Vidals yngre broder, Pedro,
en yngling om sjutton år, var med
ombord.

Hon hade i själfva verket hört
samma nyheter dryftas af ett par herrar
ute i korridorerna, ehuru ingen
tycktes fästa sig särskildt därvid, enär den
stora allmänheten vid denna tid ej
hade en aning om det förfärliga
blodbad, som följde på uppbringandet —
ett sorgespel, som upprörde amerikanen
i hans innersta, både på grund af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free