Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Första boken. De båda skönheterna. Första kapitlet. En kväll på operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag kastade den. Var det étt kort
med?» Och hon slår upp sina
strålande ögon i deras fulla klarhet.
»Jag kommer ihåg, att det följde en
bittet doux med seftor Ortiz’ bukett,
men med er såg jag ingenting! Nå
det måtte jag ha glömt! Bevare mig!
Hvad skall Capoul ha tänkt om edra
utgjutelser?»
Härvid undertrycker Howard början
till en svordom, ty det hade i själfva
verket varit en släng af känsla i den
rad han skrifvit på sitt visitkort,
hvilket miss Blanche visste mycket väl,
enär hon gömt det i det allra
heligaste i sitt vackra rum hemma vid
Femte avenyen.
Därpå försöker hon, rodnande vid
denna tanke, att nonchalant mumla för
sig själf: »Men en flicka får ju så
många kort och buketter under
säsongen. Hon kan ju inte rätt väl
hålla reda på dem alla, mr Temple,
säg?»
»Nej, hon kastar dem till tenorer»,
mumlar den unge mannen med en
suck, »och sedan skrattar hon däråt i
gifvarens närvaro!»
»Puh! Blif nu inte sentimental för
några blommor och ett visitkort!»
anmärker miss Grayson undvikande,
hvarpå hon plötsligt ber i mycket
bönfallande ton: »Kom nu och hälsa på
mig, så få vi afhandla bukettfrågan
i morgon !»
Ty nu ångrade hon sig och har
planerat en stor och angenäm
öfver-raskning åt honom. Hon ville visa
mr Temple, att hans vackra present
blifvit bevarad mycket omsorgsfullt.
»Tack så mycket, men jag tror inte
jag får tillfälle att aflägga besök i
morgon», svarade den unge mannen med
bister höflighet.
»Nå, någon annan dag då! Hvilken
dag som hälst. Vi resa inte till
New-port förr än nästa juni, hela sju
månader härefter», anmärker miss Blanche
med stolt nonchalans; ehuru hennes
läppar nu själfde ett grand och hennes
ögon flammade. Härmed reser hon
sig och höjande rösten säger hon:
»Pappa, är det inte nu ungefår tid på
att resa hem? Mr Temple ser trött
ut, Wall Street-göfomål.»
Det behöfs inte mer. ..
Sedan de öfriga af sällskapet tagit
på sig sina öfverplagg och stigit ned
för trappan, tager Howard miss
Grayson afsides och hviskar: »Jag skall
fara och se till miss Morales’
egendomar på Kuba!»
»Gud! Hon har gifvit er korgen!»
mumlade den äldre bolagsmannen.
»Jag har redan fått veta mitt öde»,
svarar den yngre.
»Puh! Blanche är en sakramentskad
idiot!» säger hennes far. »Jag skulle
ha gratulerat henne till att ha vunnit
er, Howard, lika mycket som jag skulle
gratulerat er om ni vunnit henne, men
jag vill naturligtvis inte öfva något
tryck med afseende på min dotters
tycken!»
»Förödmjuka mig inte genom att
antyda något sådant», säger den unge
mannen rysande.
»Välan, så res dål Nästa lördag!
Ni måste fara med första lägenhet!
Kanhända några månaders frånvaro
kan lära den unga damen att hon
mist någonting. När ni åter frågar
henne, skall hon —»
»Jag skall aldrig fråga henne mera!
Jag känner mitt öde.»
»Nonsens! Om ni inte får ett
svar vid första budet, så ge ett nytt
bud! Jag frågade hennes mor tre
gånger; men hon var änka förstås»,
mumlade Grayson liksom begrundande.
Härmed trädde affärsmannen fram till
honom och tillade: »Jag söker er
på kontoret tidigt i morgon, ty vi
måste påskynda er afresa så mycket
som möjligt.»
Begifvande sig därpå nedför trappan,
finner den äldre herm sina döttrar
redan i vagnen väntande på honom med
sefior Vidal sittande på framsätet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
