Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - En gratisföreställning på operan i Paris. Ur en otryckt samling teaterminnen af Ludvig Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GRATISFÖRESTÅLLNING PÅ OPERAN I PARIS.
Ur en otryckt samling teaterminnen af LUDVIG JOSEPHSON.
Den 14 augusti 1866 infann jag
mig på Stora operans kansli eller
i den våning, där direktören, mr Emil
Perrin, tog emot sina besökande. Det
gällde nu att på förhand afgöra
med direktören, hvad man skulle
kunna hitta på för att bereda mig
inträde till fästföreställningen, som
skulle äga rum följande dag på
middagen. Slumpen gjorde, att jag
träffade sekreteraren vid »Porte S:t
Martin » teatern, monsieur Camille,
med hvilken jag för längesedan var
bekant, och som nu fick tillfälle att
hjälpa mig med min presentation
för Perrin, ehuruväl denne redan
mottagit d. v. attachén Dues bref.
Derma min visit — som skedde
under sommaren — försiggick långt
innan han hade uppmanat mig att
biträda vid uppsättningen af
»Hamlet», och var alltså mitt första möte
med Perrin, som äfven hade
mottagit några personliga rader från
baron von Stedingk, med hvilken
han länge varit personligen bekant.
Monsieur Perrin var en gentleman
liksom von Stedingk och med ännu
elegantare hållning — en högväxt,
gråsprängd, aristokratisk herre i lång
svart igenknäppt redingot, med
hederslegionens band i knapphålet. Mr
Perrin var en mångsidig och
vidt-berömd teaterdirektör, en af de allra
berömdaste inom Frankrike — och
•det vill icke säga litet. Han ansågs
vara en af de tillförlitligaste bibliofiler
inom den dramatiska och sceniska
vetenskapen och litteraturen, och
efter den långa tid, han med stor
utmärkelse skött chefskapet såsom
•operans direktör, blef han, på grund
af egen smakingifvelse, för en lång
följd af år förflyttad till chefskapet
för Theåtre Frangais, som ju utgör
det yttersta målet för en riktig
fin-smakare bland dem som sysslat med
konst och belles-lettres. I ett så
älsk-värdt sällskap som mr Perrins,
be-höfdes icke göras många
komplimanger och krumbukter för att på
ett enkelt sätt komma i
underhandling om sitt ärende.
Mr Perrin hoppades ju, att jag
skulle dröja så länge i Paris, att jag
också kunde fa öfvervara en
ordinarie föreställning af »Afrikanskan»,
men han kunde nog också förstå, att
det för mig som främling skulle vara
ytterst pikant att just första gången
få vara med om detta stycke, då det
gafs som gratisföreställning för en
publik, hvars like man icke annars
så lätt skulle få sällskapa med.
Allt sedan Napoleon III kommit
till styret och den åldriga national
fästen firades på Napoleon sdagen,
hade det käjserliga huset gjort sig
all upptänklig möda för att så
illustert som möjligt fira käjsardagen:
med utmärkta parader, karuseller,
baler, illuminationer, fyrverkeri och
glänsande fastspektakel.
Perrin förklarade, att det icke var
honom svårt att skaffa biljett till
något annat spektakel, men just till
denna fästdag var det knappast
möjligt annat än genom ett litet
bedrägeri, då det för mig var af vikt att
kunna fritt öfverskåda hela salongen
och röra mig bland den
exceptionella publiken. Polisen hade af
teaterdirektören fatt det bestämda löftet
att ingen enda af styrelsen eller
direktionen skulle få emottaga någon
entrébiljett. På en sådan dag
existerade dessutom ingen slags
entrébiljett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
