Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Sången om korsspindeln, af Adolf Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
SANG6N O/Vl KORSSPINDGbN.*
Bak villande skog på en grönskande
slätt,
där solskenet gassar så hett,
där sitter en spindel så svart och så
stor
i gräset och stirrar och glor.
Han solstrålar fångar och tvinnar
och gnor
och spinner till mörker och knyter
ett flor
så starkt och så tätt,
så luftigt och lätt.
I dess maskor han fångar hvar lef-
vande själ
-och pinar och plågar ihjäl.
Och solen hon bleknar, och ljuset
så matt
det slocknar i svartaste natt.
Och män’skorna trefva omkring utan
själ,
men finna sig fram lika väl.
De tycka, att mörkret är ljust som
en dag,
och mörkrädda bli, när det ljusnar
ett tag,
och gömma sig väl
och drömma sin själ
så stark och så fri — när de vakna
från det,
de tro att de somna så sött.
Men spindeln han spinner så arg i sitt sinn —
en själ kan han ej fånga in.
Den själen går fri genom tidernas hvarf
från hjälte till hjälte i arf
och maktfulla gör dem och bringar dem nöd
och ära och nesa och seger och död
och pina och blod
för mandom och mod.
Ty alla de strida mot spindelens nät,
och alla de falla på det.
Adolf Paul.
<&>
Narrens visa ur skådespelet »Kung Kristian II», som spelas på Dramatiska teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
