Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Till Jenny Linds minne. Strödda anteckningar från gamla och nya världen. Af Helge Sandberg - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt finnes icke någon gata förut i
Stockholm, som bär ett mera bekant
historiskt kvinnonamn. N. b. om man
frånräknar de mera apokryfiska Maria-,
Katarina- och Klara kyrkogatorna,
Svea-vägen, Flora- och Helgagatorna.
Och så refererade jag till Jenny Lind
sireet i Cambridge, till Jenny Linds
minnesvård i Londons Westminster Abbey,
och undrade äfven om icke en
minnes-tafla borde uppsättas på huset J2
Mäster-samuelsgatan (där Jenny Lind såg
dagens ljus den 6 oktober 1820) i
likhet med Bellmans- och
Svedenborgs-husen på söder o. s. v.
Men Stockholm väntar ännu sin
Jenny Lindsgata.
II.
Jättestaden London har visst en lika
utmärkt brefbärarekår som Stockholm.
Omedelbart efter det jag fått
ofvan-nämnda insändare intagen skickade
jag ett exemplar till Mrs Raymond
Maude, London. Tror nu läsaren att
detta korsomslag, med en sådan
ofullständig adress, nådde adressaten? Jo,
det vill jag lofva! Tack vare de
utmärkta londonska brefbärame.
Men hvem är Mrs Raymond Maude?,
hör jag någon liten otålig läsarinna
fråga.
Jag vet mig icke kunna besvara
denna fråga bättre än genom att anföra
den parentes som jag försiktigtvis
bifogade adressen på mitt korsomslag, som
jag här tillåter mig att kursivera:
(The daughter of Mrs Jenny
Lind-Goldschmidt.)
Måhända var det denna parentes,
som vägledde brefbäraren rätt till
målet.
På korsomslaget bifogade jag äfven
min adress för att i värsta fall få
tidningen retumerad. Men i stället
erhöll jag en vacker dag ett bref med
Mrs Raymond Maude’s egenhändiga
»compliments and thanks for the
’Dagblad’ of 4:th nov. and its interesting
contents».
En liten korrespondens har sedan
uppstått, som från min sida utmynnat
i en vänlig anhållan om att få
publicera hennes porträtt för den svenska
allmänheten. Jag hade nämligen i fjol
sommar sett fru Maude’s och hennes
dotters porträtt i en amerikansk
tidskrift och med anledning häraf
hemställde jag till Mrs Maude, hvarför
icke vi svenskar också kunde få ha
det nöjet och den äran att i en svensk
tidskrift få se dottern till en af
Sveriges ädlaste kvinnor, hon som mera
än någon annan af Sveas döttrar
spridt glans och välsignelse öfver det
svenska namnet i både gamla och nya
världen,* så mycket mera som det
kommit till vår kännedom att hennes
dotterdotter ämnade träda i sin
frejdade mormors fotspår o. s. v. ...
Härpå erhöll jag ett mycket
äisk-värdt svar, dateradt London den 31
december 1898 — åtföljdt af trenne
fina fotografier af mrs Raymond Maude,
hennes dotter Gwendolen Lind och son
Francis — däri hon särskildt tackar för
hälsningen i Varias oktoberhäfte 1898,
»with that nice bust of my mother
on the frontispiece» (en afbildning
af Christian Ericssons charmanta
porträttbyst af Jenny Lindi Kungl. teatern).
Efter att hafva omtalat, att hon sändt
den enda fotografi hon ägde af sig själf,
omnämner hon äfven, att det var af
blygsamhet och — fåfänga i förening,
som hon i det längsta drog sig för att
skicka sitt porträtt. Den förra emedan
hennes anspråk på ryktbarhet är så
liten och den senare emedan hon
alltid fotograferas så illa, »and only the
attitude is like me at all». Ty jag
är liten och ljus, »small and fair», fort-
* I sammanhang härmed erinrar jag mig
en episod från ett samtal med en gammal
äkta Boston-yankee, en mager, skinntorr och
som jag trodde förstockad mumie, som på tal
om Jenny Linds uppträdande i Boston fick
tårar i ögonen och högljudt och vältaligt
prisade den stunden som den lyckligaste i
sitt lif, då han fick höra »The Swedish
Nigh-tengale».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
