Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Äregirighet, skiss af Radscha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄREGIRIGHET.
Skiss af RADSCHA.
J^yningarne från Medelhafvet rulla
långsträckta och kristallklara
uppför de flacka stränderna af cap Matifou.
I hafsviken vid Alger komma
fiskar-båtame med sina snedskuma latinsegel
långsamt inseglande, och
försvarseska-dems torpedobåtar hålla på med sina
morgonöfningar. Med ursinnig fart
rusa de fram, plöjande långa fåror i
vattnet och göra ofantliga lofvar utåt
hafvet för att sedan blixtsnabbt skynda
in i skydd af strandbatterierna.
Staden Alger ligger snöhvit i
solskenet. Längst ned mot stranden
synas de europeiska husen, förbi hvilka
ångspårvagname slamrande fara förbi
på väg till Maison Carrée, men högst
uppe på Sahelhöjden reser sig
arab-kvarteret, Casba, kvarlefvan af deyemas
forna välde.
Det är en sällsam blandning af
europeisk civilisation och orientaliska
minnen.
På vägen mellan staden och S:t
Eu-géne marscherar ett zuavkompani,
dammigt och svettigt. Det är stadt på
hemväg från manöver och slingrar sig
som en lång orm uppför höjden på
väg till kasernen.
Då det passerar sjukhuset vid Hussein
Dey, skyldrar posten, som står vid
ingången, och doktor Guillemot tittar
nyfiket ut genom fönstret från sitt
arbetsrum.
En grönsaksförsäljare skriker med
hes röst sitt »artichauts verts» och
ringer i en öronpinande klocka.
Förargad kastar doktorn sin panna.
Han kan icke fortsätta med skrifveriet,
och afhandlingen om »malarian»
läg-ges åt sidan. Ducel, sjukvårdssoldaten,
klifver in i rummet och rapporterar i
yrkesmässig ton, att 51te chasseurs d’Afri-
queregementets sjukkontingent ändtligen
anländt.
»De drumlame äro en hel timme
försenade», ryter doktorn och knäpper
vapenrocken.
Sjukvårdssoldaten svarar i
vördnads-full ton, att detta beror därpå, att
sjuktransportvagnen gått sönder tidigt
på morgonen och ej hunnit blifva
lagad förr.
Guillemot mumlar några ohörbara
ord och ställer kosan mot sjuksalen
n:r 4.
En lång rad af sängar står med
regelbundna mellanrum och gaflame vända
mot långsidorna af rummet. Det är
ljust och luftigt därinne, och doften
ifrån trädgården strömmar in,
fördrif-vande medikamentsluften.
En af underiäkame år sysselsatt att
gifva in medicin åt en mager, gulblek
patient, som endast med möda kan
svälja innehållet af aluminiumskeden.
Sedan lutar den sjuke sig matt emot
ömgåttet och faller i halfdvala.
Då underläkaren får syn på den
inträdande, skyndar han fram och
uppräknar utan att tillfrågas de åtgärder,
han sedan senaste inspektionen
företagit.
Det är den sedvanliga utanläxan och
säges fram i likgiltig ton. Så
fortsätter han mot slutet af rapporten och
lägger litet eftertryck i orden:
»Cailloué är sämre i dag. Han har
nog ej lång tid kvar.»
Öfverläkaren låter blicken glida till
sängen n:r 15. Ofvanför densamma
hänger en liten tafla, på hvilken
patientens namn och benämningen på
sjukdomen stå att läsa i sirligt
präntade bokstäfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
