Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Käjsar Kuang Hsu och änkekäjsarinnan Tsi An. Några ord om förhållandena inom den regerande familjen i Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som funno sina åldriga och medellösa
anförvandter göra intrång på dem och
skrika på återställandet af sina
utkomstmedel, togo deras stolthet och känsla
för det passande anstöt till en grad,
som vi omöjligen kunna föreställa oss,
då hans majestät utfärdade edikt, som
i deras tanke inneburo ett offer af den
käjserliga värdigheten, en profanering
af den käjserliga makten och ett8
vanhelgande, som ej kunde tillåtas ens af
Himmelens son själf.
Man måste komma ihåg, att käjsaren
af Kina är himmelens vice regent,
ko-nungarnes konung, och att Europas
suveräner och Förenta staternas
president äro hans vasaller. Han är källan
till all makt och ära, och vid döden
stiger han upp till en plats bredvid
sina förfäder bland gudarne. Alla
jordens länder äro hans och dess
befolkning innehar dem genom hans tillstånd.
På jorden är hans person helig och
föremål för gränslös vördnad. Han är
i besittning af alla dygder. Lefvande
eller död har han makt att meddela
lycka och är ansvarig för hela rikets
välstånd. När en stor olycka inträffar,
bär han ansvaret och förödmjukar sig
inför drakame och gudarne och bjuder
offer till försoning. Han är belastad
med löjliga titlar sådana som »Den
Himmelska Myndigheten», »Himmelens
Helige Son», »Solens Broder»,
»Stjärnornas Sonson», »De Tusende Årens
Herre», men själf talar han om sig
med anspråksfull ödmjukhet såsom Kwa
Jin — Enstöringen.
Ett af hans mest häpnadsväckande
anfall på tradition och anständighet var
en order till vice konungar, guvernörer,
militärmyndigheter och andra
öfverhets-personer, att de hädanefter skulle
mottaga order från käjsaren per telegraf.
Det var helt enkelt omöjligt för dessa
gammaldags mandariner att fatta en
sådan själffömedring. Det var alldeles
som om drottning Victoria eller
presidenten i Förenta staterna skulle komma
ned och leka med trasiga rännstens-
ungar på gatorna. Ditintills har intet
edikt af käjsaren åtlydts, så framt de
icke voro försedda med hans käjserliga
initialer, tecknade med den röda
bly-ertspännan och öfverlämnade genom
ku-rirer, som utmärkt sig för mod,
lojalitet och värdighet. Att anförtro dessa
heliga meddelanden åt utländska djäflar
för att afsändas på trådar medels
någon mystisk procedur, som den stora
massan af kineser aldrig varit i stånd
att begripa, var helt enkelt omöjligt.
Han sörjde för ett omfattande system
af fri undervisning i moderna
vetenskaper och förhållanden med ett
universitet i spetsen och utfärdade ett
edikt, som bemyndigade
öfverhetsper-sonerna att förvandla Taoist- och
Buddha-templen tili skolhus. Folket
hade ingenting emot skolor, men det
ville icke tillåta att dess gamla platser
för religiös dyrkan profanerades genom
undervisning i barbarernas vetenskaper.
Återigen vidtog denne tanklöse och
hänsynslöse unge man anordningar för
att lämna den Förbjudna Staden och
resa på järnväg — en uppfinning af
barbarerna — till Tien-tsin, där han
hade för afsikt att mönstra trupperna,
besöka olika offentliga institutioner
inklusive den afdelning, som innehades
af de utländska djäflame, . och hade
äfven uttryckt sin afsikt att inspektera
en stenkolsgrufva och se en skymt af
hafvet, hvars under han hört omtalas.
Det står skrifvet i kinesiska historien
att käjsar Kang Hi 1662 reste till
Nanking, och hans exempel följdes af
käjsar Kien Lung år 1736. Vid
Tien-Asin finns vid flodstranden en pagod,
för att beteckna det ställe, där han
satt och metade. En gång kom
Sung-Chi år 1831 eller så där omkring i stor
ynnest bland folket genom att befalla
skärmames borttagande från hans väg
till och från Himmelens Tempel, för
att folket skulle kunna se honom. Det
var ett minnesvärdt tillfälle och är
föremål för poemer och essayer, men i
regeln är käjsarens person så helig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
