Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Praxiteles. En teckning ur antikens konsthistoria. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRAXITELES.
EN TECKNING UR ANTIKENS KONSTHISTORIA
Af AUGUST HAllR.
Af alla de antika konstnärsgestalter,
om hvilka vi ha en något så när
god föreställning, finnes nog ingen, som
mäktigare tilltalar ett modernt sinne än
Praxiteles, Kefisodotos’ son från Athen.
Vi erkänna storheten i Fidias’ konst,
ja, förklara honom gärna representera
den grekiska plastikens höjdpunkt, enär
dess främsta innehåll — gudarne —
hos honom finner den tänkbart
värdigaste formen. Han förlänade
gudabilderna en i alla yttre hänseenden
ideal fullkomlighet och ett olympiskt
majestät. Och de förefalla oss också
oåtkomliga, nästan afvisande och liksom
omsusade af den kyliga, rena luften på
bärget Olympos’ kammar.
Ansiktsdragen äro liflöst stumma. Blott i
krop-pame ligger en lifskraftemas stegring
till det öfvermänskliga.
Hos Praxiteles och hos Skopas
däremot kommer det inre lifvet till sin rätt,
såväl genomskimrande kroppens
former som uppenbarande sig i ansiktets
uttryck. Bäst förstå vi alltså dem, och
när vi betrakta en Skopas’ patetiskt
upprörda gestalter — jag tänker t. ex.
på hans Niobe (ur den bekanta
gruppen) eller på ett par uttrycksfulla
yng-lingahufvuden från Athenatemplet i
Tegea — liksom när vi stanna framför
en Praxiteles’ drömrika skapelser, hans
Hermes i Olympia, hans Apollobilder,
satyrer etc., märka vi, huru den äldre
konstens marmorkyla förbytts i lifvande
värme, huru gudames själftillräcklighet
fått vika för solljus blidhet mot det
mänskliga, huru de tyckas lämnat
sin himmel och stigit ned i jordens
dalar, vandrande bland dess söner och
HUFVUDET AF AFRODITE I KNIDOS.
HELLENISTISK KOPIA. I PRIVATÄGO 1 RERLIN.
döttrar, väl i allo liknande dem, men
på samma gång ideala förebilder i
skönhet och godhet d. v. s. (som grekerna
menade) i fulländade själsliga och
kroppsliga egenskaper.
När föddes Praxiteles? Ja, det veta
vi ej. Plinius d. ä. anger den 1041de
olympiaden (d. v. s. 0111kr. 364 f. K.)
som den tidpunkt, vid hvilken hans
konst stod som högst. Antagligen faller •
hans lifstid mellan åren 390—340. I
hvarje fall skall hans död ha inträffat
före Alexander den stores tillträde till
regeringen. Praxiteles var athenare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
