Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Londons »Tower». Af E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbommade trädörren, som högst en
gång om dagen öppnades på glänt för
att släppa in de knappa matportionerna.
En säng och ett bord var den
stackars fångens hela möblemang och det
är nu, plus den lilla lampan — hans
skatt och tröst —förflyttadt till British
Museum. Man kan väl fatta sir
Walters yttrande: »Utan lampan skulle jag
blifvit tokig». Är det inte förunderligt
att den mänskliga intelligensen kan
arbeta under sådana förhållanden — och
arbeta med sådan glans!
Midt i Towem står det ofvannämnda
»White Tower», kanhända det
märkligaste och visserligen det äldsta partiet;
dess kolossala gråstensväggar (15 fot i
genomskärning) kunde väl ha åtskilligt
att förtälja om hvad som varit och farit.
I den forna bankettsalen en trappa upp
är anordnad en ståtlig, för att ej säga
artistisk utställning af vapen af alla
slag och från alla tider; här ha skapats
solrosor och fjärilar af olika
mordverktyg såsom dolkar, svärdklingor och
blankpolerade bajonetter etc. Det är
naturligtvis ett godt tillfälle att studera
olika gevärsmodeller; sedan 1800 har
England åtta gånger bytt om
armé-gevär och hvarje ombyte har kostat
staten cirka 5,000,000 pund sterling.
Sammanlagdt en rätt aktningsvärd
summa!
Den angränsande stora salen, »the
armoury», innehåller vapen och
rustningar af speciellt historiskt och
kulturellt intresse. Att mänskligheten var
betydligt mer småvuxen för fyra å fem
hundra år sedan, är ju en allmänt känd
omständighet och många af dessa
rustningar ge talande bevis härför. Liten,
men naggande god var förvisso
medeltidens riddersman och flertalet af våra
högvuxna, men »sena tiders barn»
skulle måhända sviktat under
anherrar-nes stålkJädnad. Somliga äro charmant
vackra, med rika inläggningar af guld
och silfver, återgifvande bilder af
biblisk eller krigisk art. Innanför »the
armoury» är en liknande indisk expo-
sition — nog måtte de indiska
svärden bita bra, de äro konstruerade ej
olika bladen på våra svenska liar, men
bredare och fruktansvärdt egghvassa.
De se värkligen ut att kunna meja
slagfältets säd.
* Warderin visade oss också på en
liten tingest, närmast påminnande om
en skarp roffogelsklo; det lär vara de
indiska skönhetemas anfallsmedel, när
deras blod råkar i svallning, och
troligen en föga angenäm bekantskap för
den som råkar vara deras vredes
föremål!
Ett par trappsteg upp från den
indiska vapenkammaren föra till S:t Johns
chapel, ett af de fullkomligaste prof å
gammal normannisk stil, som existerat.
Allt är oförändrad t se’n kung James
dagar (den siste regent som residerade
i Towem), och däruppe genom den
smala gången — det är kanske för
djärft att kalla den galleri — ofvanför
den tunga pelarraden brukade
drottningen och hennes hofdamer komma
och lyssna till mässan. »De komma
här nog om midnättema ännu»,
tillfogade warder’n med en betänksam
skakning på sitt gråsprängda hufvud.
Månne de tända det elektriska ljuset
då — som en modern nutid ledt in
i dessa åldriga hvalf? Här borde
egentligen vara rykande bloss eller på sin
höjd vaxstaplar!
Hvar söndag hålles fortfarande
gudstjänst, men den är vintertiden fåtaligt
besökt; här saknas nämligen en annan
nutida komfort — värmeledning.
Går man från White Tower förbi
Bell Tower — där drottning Elisabeth
rätt länge hölls fången af sin syster
»den blodiga Maria» — har man
Bern-champ Tower snedt öfver. I dess
beryktade fängelser ha en mängd
framstående män och kvinnor förgäfves
suckat efter en förlorad frihet. Väggar
och nischer äro fyllda med
inskriptioner och klumpiga försök till ritningar;
alltsammans påtngligen tidsfördrif,
åstadkomna med dc primitiva redskap som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
