Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Lilla syster. Skiss af Kurt Belfrage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade, att han skulle komma. Hvad han
tyckte, att den natten var lång, och
järnvägsresan sedan följande dag, men
omsider var han då hemma, och han
formligen rusade framåt för att fort nog
komma till lilla syster. När han kom
hem, fick han veta, att lilla syster var
illa sjuk, hon hade ådragit sig en svår
förkylning, och hennes lif stod knappast
att rädda. Ängslig och bedröfvad trädde
han inom dörren till sjukrummet, men
lilla syster hade inte väl sett en skymt
af honom, förrän hon sträckte ut
ar-marne mot honom, och när store bror
skyndat fram till hennes bädd,
hvi-skade hon: »Åh, så väl att du fick
komma, nu blir jag snart bra, så att
jag får komma ner till din examen».
Och så kysste hon honom, och han
satte sig på sängkanten och höll hennes
hand i sin, och så satt han hela
aftonen och hela natten, ty lilla syster
ville inte släppa store bror och inte
han henne. Och när hon till slut
somnade och låg där varm och feberhet,
då satt han ensam hos henne och bad
för henne, bad så innerligt, att han
måtte få behålla sin lilla syster. Dagen
därpå var det en kamp om lif och
död. Hvad store bror då våndades.
Skulle han värkligen mista henne, sin
lilla solstråle! Ensam satt han inne i
sitt rum i en soffa och bara stirrade
framför sig, ty han vågade nu inte
längre vara inne i sjukrummet, han var
rädd för afgörandet. Så kom det
någon hastigt i dörren. Åh, nu skulle
han få reda på, hur det stod till. Lilla
syster var död. Mekaniskt reste han
sig och gick med vacklande steg till
sjukrummet, där föll han snyftande ned
vid lilla systers bädd och grät. Hennes
lilla bleka ansikte log ännu i döden så
mildt emot honom, liksom för att visa,
hur innerligt hon hållit af store bror.
Så satte han sig vid lilla systers bädd,
och där satt han ända till lilla syster
sveptes och lades i sin kista. Då gick
han in till sig, och under bittra tårar
ristade han en minnesruna öfver lilla
syster.
»Store bror, hvar håller du hus»,
det var mamma, som ropade. Åh, han
hade somnat och drömt 1 »Skynda dig
in till lilla syster. Nu få vi behålla
henne, har doktorn sagt, hon börjar
redan se litet piggare ut och längtar
efter dig.» Och mor och son
omfamnade under glädje hvarandra och
följdes så åt till sjukrummet. Där låg
lilla syster blek, men leende och glad,
och när hon fick se store bror, sträckte
hon ut armame mot honom, och han
gaf henne en varm kyss på pannan och
hviskade: »Min egen lilla syster».
Store bror hade sålunda blott drömt
förut, det var ej meningen, att lilla
syster skulle tagas bort på det sättet
från honom. Nej, när han sedan om
en fjorton dagar tog sin examen, så
hvem var det icke, som stod därnere
och först af alla tog emot och
blom-stersmyckade honom, om ej hans lilla
syster, och med henne fick han ock
göra sin första vandring som »nybakad»
och lycklig student.
En gång skulle dock store bror
mista lilla syster. En strålande
sommardag åtta år därefter firade lilla syster
sitt bröllop, och store bror var
marskalk. Jublande och glad räckte lilla,
syster sin hand åt sin utkorade, allt
bådade lycka och sällhet för det unga
paret, och store bror slöt sedan lilla
syster varmt i sin famn och önskade
henne allt godt, fastän hon svikit sitt
löfte att aldrig lämna honom. Och
fastän också en annan man fått all
hennes kärlek, fanns det dock ett rum
i hennes hjärta, dar store bror var
herre, och på samma sätt var det med
honom, sedan han om ett par år
blif-vit gift, han glömde aldrig sin första
kärlek till lilla syster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
