Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Musik. Revy. Af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY.
Operan nöjer sig fortfarande med att
lefva på sina gamla lagrar — ett artigt
uttryck — och envisas alltjämt med
att vilja utspela sina intressantaste
dramer mellan kulisserna. Till omväxling
ha gifvits repriser af »Carmen» och
»Den stumma», hvilka af publiken
mottagits med ett intresse, som om de
varit värkliga nyheter. Där ser man
de välgörande verkningarne af
veder-börandes klokt planlagda och
konsekvent genomförda repertoar. Får
publiken blott en tillräckligt lång tid
lefva på en opera-diet, bestående af
»Konung för en dag», »Mignon» och
»Pajazzo» med ett och annat
mellan-stick af »Martha», »Leonora» och
»Muntra fruarna» för tillgodoseende af
de högre konstnärliga krafven, så skall
slutligen till och med »Romeo och
Julia» och »Faust» mottagas med ett
gladt jubel, som bör visa, att äfven de
äro på god väg att återfå det nyhetens
intresse som de eljes här i Stockholm
för åtskilliga år sedan så godt som
förlorat. Och då har ju
operadirektionen praktiskt bevisat, att den förstår
sin sak, en bevisning, som ju kanske
kunde vara af nöden.
Af de bägge återuppståndna operorna
har jag endast åhört »Den stumma»
och kan alltså icke berätta, om
Car-men-Linden allt fortfarande förmår att
utdela elektriska stötar åt publik och
kritik. Däremot förskaffade
Masaniello-Lemon mig värkligen ett godt skratt,
något, hvarför man alltid bör vara
tacksam i dessa tryckta tider. Hr
Lemon lyckas nämligen att, då han
spelar stor opera, lifligt påminna mig
om alla de glada stunder, jag förr i
världen upplefde på spex-teatrarne i
Fyris-staden, d. v. s. ibland.
Dessemellan får han känsliga accenter,
ovanligt naturliga för att vara anbragt a
af en operatenor, något som gör, att
jag — trots allt — kan höra honom
med ett viast nöje och utan att ens
allt för mycket sakna vår utomordent
lige förste tenor — o höjd af hädelse I
Tyvärr år hr Lemons röst väl skör
och kraftlös och gör därför ingen
lycklig verkan i de starkare momenten,
men i de lyriska partierna klingar den
behagligt, så snart icke röstens ljusa,
blanka klang öfverdrifves såsom i visan
»Så skön är unga dagen», där
hr Lemon roar sig med att
parodiera sig själf, något som gör en
obe-skriflig verkan. Hvi dröjer den nye
debuterande tenoren, Schiicker lär han
visst veta, att infinna sig? En god del
af publiken, och det icke den sämsta,
försmäktar af längtan efter en ny,
duglig tenor. — För att nu återvända
till »Den Stumma» så kan jag icke
neka till, att jag med tidigare
representationer i minnet icke var särdeles
uppbyggd af det utförande, som nu
bestås den friska operan — ett
värk-ligt mönster för en folkpjes —, som
Auber sedan aldrig öfverträffade. Jag
saknade Lundqvists och Willmans
fri-hetsduett, öm också icke Lundqvists
sluramersång; jag saknade vidare
Will-man-Pietros barcaroll, hr Sellergren får
ursäkta mig, och obeskrifligt fru Lunds
och Sjöbloms tarantella. Kören sjunger
emellertid, fortfarande berömvärdt
sär-skildt sin bön, och fru Östbergs
glansfulla prinsessa fördunklar alla andra
spanska koloraturprinsessor, vi här hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
