Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Den röda liljan. Af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
OEN RÖDA kl k JAN.
I världens midt en jättelilja stod
med kalkar, röda som af lifsvarmt blod,
och upp till stjärnorna hon nästan
räckte.
Kring hennes stängel gick en kvinna
vakt —
hon frygisk mössa bar, så sagan sagt,
och öfver barmen pansaret sig sträckte.
Ett svärd af flammor hon i handen höll,
och för dess klinga hvarje våldsman
föll,
som ville blomman bryta och förgöra.
Men sökte någon mänskligheten slå
i slafveriets tunga bojor — då
hur fick ej liljan makt att hjärtan röra!
»Upp, upp till kamp!» ljöd hennes
larmsignal.
Som stormens klockor öfver fjäll och dal 1
då ringde genom rymden kalkar röda.
Och folken reste sig, att jorden skalf, 1
och slotten störtade med torn och
hvalf — J
och dödens svarta fåglar fingo föda. .
Men den förtryckte stod en dag som
fri,
och öfver världen gick ett jubelskri —
ett jubelskri af millioners röster. . .
Nu sjunger ej den röda liljan mer,
se’n hennes kalkar dödt och vissnat ner
för pestens vind, som kom med gift
från öster. M
Daniel Fallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
