Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Konstvärlden. Från Svenska konstnärernas förenings och Konstnärsförbundets utställningar. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dor IVallén, Vilh. Bchm,
Oscar Hu Ilgren, Alfred
Bergström m. fl. Jag vill
här blott erinra om de
norrländska
vintermålar-ne Genbergs och
Johanssons värklighetstrogna,
mera objektivt hållna
studier — t. ex.
Genbergs stora januariklara
fjällandskap med de
sol-lysta kammarne i
bakgrunden i en bitande
frostkall luft — Walléns
ärliga skärgårdsbilder och
Bergströms elegiska
stäm-ningsbilder »Sommarkväll» och »Månsken».
Till våra
landskapsmålare höra ock
Gottfried Kallstenius och
Anshelm Schultzberg,
båda solida och
framåt-sträfvande talanger.
Kallstenius*) har gifvit oss
kraftiga, haltfulla
skildringar af äkta uppsvensk
sommarnatur. Jag
minnes med nöje hans
stilvackra bild »Afton efter
åskväder» på
utställningar 1897 och 98, och
nu senast har han
representerats af tvänne stora
sommarstycken, den
dekorativt hållna, men i
färgen något kyliga
»Aspar-ne på Vattskär» och
den varma, ljusmättade
»Skogssjön». Hans »Tre
drömmar om smärtan»
håller jag blott för ett
trefvande försök.
Liksom
Bärgslagsnatu-ren (i Vestmanland, syd-
• Liksom Alfred
Bergström äfven bekant för att i
det offentliga ordet försvara
sin och sina meningsfränders
ståndpunkt
NILS KREUGER.
(Konstnärsförbundet).
KARL NORDSTRÖM.
(Konstnärsförbundet).
EUGÉNE JANSSON.
(Konstniirxjorbuiulc’).
västra Dalarne och
Värmland) funnit en hänförd
lyrisk diktartolk i Karl
Erik Forslund äger den
i Schultzberg en icke
mindre varm skildrare
och som dessutom i
färgen äger en fördel, ty
då det gäller att måla
ett stycke natur, kommer
dock (enligt den gamla
Lessingska iakttagelsen)
det beskrifvande ordet
som uttrycksmedel i
andra rummet. Denna gång
bjöd han oss några
scenerier från norra
Värmlands storslagna,
allvars-tunga skogs- och
fjäll-bygdsnatur, verkande
fullt personligt kända och
hållna i en djup, tung
helton. Måtte blott
konstnären icke hamna i
kompromissen, utan vandra
sin egen väg ut på nya
upptäcktsresor.
Efter en blick på
Emil Östermans åtta
porträtt, som borde
inskränkts till tre, Gunnar
G:son Wentierbergs
alltför konventionella,
blom-sterartade damporträtt,
Johan Tiréns som hemskt
vargstycke misslyckade
» Gråbens »-tafla, Axel
Borgs »Elgar» m. m.,
komma vi så till den
yngsta konstnärsgruppen,
som, om vi bortse från
Rosens tafla, Kronbergs
Ekmans-porträtt och ett
par landskap af
Schultzberg och Kallstenius,
onekligen utgjorde
utställningens största
tilldragningskraft.
Af Gustaf
Ankarcro-nas tio bilder var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
