- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
337

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Konstvärlden. Från Svenska konstnärernas förenings och Konstnärsförbundets utställningar. Af August Hahr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

staden var förunderligt väl träffad. Såväl
i denna som i ett par andra dukar
»Sommarkväll i Briigge» och »Det stängda
huset» synes mig målaren just i
färgackorden fått in något af den
vemodiga, resignerade ro, som griper
främlingen vid ett uppehåll i denna
det förflutnas stad par préference.

Erik Hedbergs vackra bild
»Septemberkväll» förtjänade äfven att minnas
för den innerlighet och den behärskade
enkelhet, med hvilken motivet var
gif-vet. Och äfven Wilhelm Smith hade
heder af sin mustiga lazarontyp och sin
»Vinterdag i Dalarne», där framför allt
belysningsproblemet var förträffligt löst.

Bland de ungas bilder vill jag
slutligen blott upptaga den nyligen aflidne
Larsson-Palms landskapsstudier från
Dalarne, i hvilka en syntetisk enkelhet
eftersträfvats samt Esther Kjerners lilla
luftiga Bretagne-studie »Från
ljungheden», ett af de fåtaliga utländska
motiv, utställningen bjöd på. Det är
an-märkningsvärdt, i hvilken utsträckning
våra landskapsmålare numer rikta sin
uppmärksamhet på sitt eget land mot
t. ex. blott för en tio år sedan. Från
Norrland, Dalarne, Värmland,
Mälartrakterna, den östra och västra
skärgården, från Småland, Öland och
Gott-land samt Skåne ha vi å denna
utställning funnit mer eller mindre betydande,
objektivare eller subjektivare tolkningar
af deras olika natur.

Miniatyrkonsten var representerad af
Magnus Ferlén, akvarellen bl. a. af
Ottilia Adelborg, Elsa Cederborg och
arkitekten Hj. Molin och om
skulpturen var just ej mycket att säga. Där
sågos Teodor Lundbergs bekanta, väl
studerade grupp »Vågen och stranden»,
John Börjesons lyckliga skiss till John
Ericsons-monumentet, några arbeten af
Verner Åkerman: »Frithiof och
Ingeborg», »Rosa», »Pärlan» m. m. samt
Märta Améens allt för opersonligt
na-turkopierande häststudier i plastelina.

* *

*



På Konstnärsförbundets betydligt
mindre, men noggrannare valda utställning
märka vi en större samhörighet mellan
konstverken. De uttala — åtminstone
de allra flesta — accentueradt sitt
syftemål: personlig uppfattning,
personligt uttryckssätt och vidare: strängt
enhetlig verkan. Här råder därför också
en långt större individualitetsdifferens.
Hvilken kontrast bilda t. ex. ej Eugéne
Jansson och Fjæstad! Men för att
riktigt väl kunna hålla i sär den grupp
inom Konstnärsföreningen jag i det
föregående kallat: »våra medålders

konservativare landskapsmålare» fordras
sannerligen en icke ringa öfning. Hvad
vi så väl af en diktare som en
konstnär dock kräfva, ifall han vill äga
vårt obetingade erkännande, är
personlig stil, som man väl bör akta sig
för att samman blanda med ett från
främmande håll upptaget och utan
större subjektiv nyansering användt
manér, hvarpå vår svenska konst nog
icke saknar exempel.

Det konstverk, som på denna
utställning verkar mognast, är utan tvifvel
Richard Berghs stora porträtt af fru
Olga Fåhræus. Det äger den mest
öfvertygande, illusionsmättade kraft,
äfven om man aldrig sett den afbildades
person. Hvilken hvila i den trötta,
tillbakasjunkna ställningen! Men
öf-ver hela gestalten ligger på samma
gång något så plastiskt och behärskadt,
att man får det bestämdaste intryck
af att, om den ärade damen steg upp,
skulle hon röra sig med
skådespelerskans studerade säkerhet. Pietetsfullt
studeradt är det intelligenta ansiktets
drömmande uttryck. De kraftiga
färgerna kulminera i den intensivt lysande
krapplacksröda kudde, mot hvilken
hufvudet hvilar. Denna koloristiska
betoning af taflans främsta parti bidrager
mäktigt till dess enhetliga verkan.
Richard Bergh synes mig med detta
porträtt stå främst bland våra
porträttmålare. Blott en kunde kanhända göra
honom rangen stridig — grefve Rosen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free