Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Andra boken. Det brinnande plantaget. Sjunde kapitlet. »Diablo! Han kommer aldrig mer att promenera på Femte avenyen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädsla dyker genom hopen och
försvinner i det omgifvande mörkret, medan
på hans lustspel, såsom ofta är fallet
här i världen, följa sorgespel och död
tätt i spåren.
Först höres ett ursinnigt vildt skall
och morrande från de otaliga hundar,
som äro oskiljaktiga från ett kubanskt
hus, åtföljdt af tjut af smärta, då
de känna sig träffade af de
spanska bajonetterna. En sekund senare
upphäfvas förskräckta rop och skrik af
framrusande negerbarn, som åskådat
fästen utifrån marken.
Öfver allt detta förnimmas de
takt-fasta stegen af marscherande infanteri.
Hesa kommandorop störa stillheten i
den tropiska natten.
»Är hvarje ingång och utgång till
huset och omgifningame, besatt med
vakt?» höres en röst med skarp spansk
accent.
»Ja, major. Likaså trädgården.»
»Godt. Se nu till att ingen lämnar
det här plantaget, medan häktningen
företages.»
• Efter dessa ord intränger en pluton
spanska soldater i skjulet, dunkande
gevärskolfvame i hufvudet på några
förskrämda svartingar, som icke nog
fort lagat sig ur vägen.
Öfver hela denna samling, som
endast för en minut sedan var glad,
lycklig och uppsluppen, tyckes nu lägrat
sig rädslans tystnad, ty hvar och en,
till och med negrerna, som blifvit
askgrå i ansiktet, känna väl tili spanska
truppers vildhet på ett plundringståg.
»Ert skäl för ert inträngande i mitt
hus, seöor?» säger den kubanske
plan-tageägaren, med stolt utmaning i sitt
ansikte.
Hans dotter hade, med ett
framhvi-skadt: »Tänk om inte ni varit!» till
Temple, rest sig med flammande
kinder och strålande ögon, då hon kastade
en blick på de uniformer hon hatar.
»Jag är löjtnant Gonzales vid
regementet Matanzas och kommer i
Spaniens namn», svarar officeren som an-
för plutonen. »Vi ha att verkställa
en häktning här.»
»Där är er man!» ropade Mendoza,
som visat dem vägen.
Han pekar hastigt på Temple, och
innan denne hunnit riktigt få klart för
sig,’ hvarom frågan var, gripes han af
två soldater, i det den spanske
löjtnanten yttrar skarpt: »Jag arresterar
er, Luis Vidal, rebell och förrädare, i
Spaniens namn och på befallning af
Kubas generalkapten!»
»Jag — Luis Vidall» stammar
New-Yorkaren; därpå säger han
halfskrat-tande: »Ni misstar er. Jag är
amerikansk medborgare.»
»Om ni är amerikansk medborgare,
så skall ert pass visa det,» säger
officeren kort.
Vid dessa löjtnantens ord inser
Howard att han burit sig dumt åt.
»Mitt pass har kommit bort eller
blifvit förlagdt genom något missöde
under resan», svarar han efter ett
ögonblicks tvekan. »Jag är Howard Temple
från staden New York.»
Medan detta pågår, har Ortiz med
skenbar likgiltighet kastat sig i en af
de många hängmattor, som svänga
under det lätta palmbladstaket utanför
skjulet och röker obesväradt.
På detta uppträde ha den gamle
kubanske plantageägaren och hans dotter
sina blickar fästa, hvarvid deras
ansikten uttrycka allt större oro förhvarje
ord som växlas.
Negrerna och musikanterna hade
gripit till flykten eller sitta nedhukade
så långt från de spanska trupperna de
kunde komma.
»Howard Temple från New York
passerade genom våra linjer för en stund
sedan», svarar den unge spanske
officeren med ett hånleende af
klentrogenhet öfver ansiktet. »Han hade
pass.»
»Men ni, Luis Vidal, har intet 1»
hånar Mendoza.
»Bah ! Denna lögn har du satt ihop
för att tillfredsställa ditt agg mot mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
