Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Tory - Nionde kapitlet. »Lyckligen Ortiz!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madre de Dios! Senorita Blanche! Ah,
nu är jag värkligen lycklig!»
Men Lauras hand lägger sig på
hans arm; hon frågar honom ifrigt:
»Hvar lämnade ni Luis Vidal?»
»Tss! I säkerhet!» Han för
fingrarna till sina läppar: »I säkerhet i
insurgenternas led. Jag vågar inte
säga mer i det här nästet för hans
fiender. Negerroddarna kunna lyssna
till och med nu.»
Han ser sig försiktigt omkring.
»Gud välsigne er för dessa ord!»
hviskar flickan med strålande ansikte,
räckande honom en patricisk hand,
hvars späda fingrar han på kastilianskt
sätt för till sina läppar.
»Och nu, sefiorita Blanche» — Han
träder ifrigt emot henne.
»Hur står det till, seilor Ortiz?» och
miss Grayson räcker vårdslöst fram
handen till spanioren, som, fattande
de vackra, obehandskade fingrarna, för
den till sina läppar på ett så
betydelsefullt sätt, att flickan tar ett steg
tillbaka med en lätt rodnad på kinderna,
som förut varit bleka.
»Ni hade inte hört talas om min
ankomst? Det — det var en
öfver-raskning — jag hoppas en angenäm
sådan!» utbrister han nervöst.
»Nej, pappa ämnade just underrätta
oss, men blef hindrad. Emellertid är
en hytt gjord i ordning åt er, tror jag.
Stewarten har order», anmärker den
unga damen tämligen kyligt.
»Jaså; om ni tillåter, skall jag tända
en cigarrett», genmäler spanioren. »Jag
råkade er far först för ett par timmar
sedan. Jag hade blifvit hitkallad i ett
visst — visst militärärende —». Han
tystnar tvärt, gråblek i ansiktet, ehuru
hans ögon lysa. »Sedan jag fick veta,
att ni var här, har jag — har jag
varit lite upprörd. En cigarrett lugnar
mina nerver.»
»Ah, upprörd vid tanken att träffa
gamla vänner 1» ropar Laura, hvars röst
och ansikte visa sig lyckliga för de
meddelanden han gjort henne.
»Ja, na-naturligtvis. Får jag lof?»
Och spanioren tar fram ett utsökt
väl arbetadt cigarrettfodral, hvarur han
tar en cigarrett.
»Ja visst; ni vet, vi tycka om
cigarrök», säger Blanche hjärtligare,
liksom angelägen att förmildra den förra
kölden i hennes hälsning.
»A-a-ah!» Spaniorens ansikte
glöder. »Tillåt mig bjuda er på en
cigarrett», och han räcker henne det
lilla fodralet.
»Tackar, men jag är inte nog
spa-niorska för det ännu», svarar miss
Grayson lätt; därpå studsar hon
plötsligt och tittar allvarsamt på
juvelringen, som blixtrar under hennes ögon.
ugonblicket därpå hviskar hon, liksom
angelägen att få något ur sinnet. »Sitt
nu ned och berätta oss era äfventyr
på ön.»
»Jag vågar inte», hviskar Ignacio
försiktigt, »förrän jag lämnat den. Men
allt är som sig bör — fullkomligt som
sig bör 1» Han lägger särskildt eftertryck
på detta sista genom en egendomligt
trånande, men dock besittningssäker
blick på den yngre system och frågar
därpå ifrigt. »Vi lyfta ju genast ankar?»
»Ja, ffermes går under segel i
morgon», svarar Laura.
^Dios miof det är bra!» Det ligger
en suck af lättnad i tonen. »Man
talar om gula febern i staden». Han
gör en åtbörd af försiktighet mot miss
Morales, och diamanten på fingret
blixtrar ånyo.
Men Blanche tyckes icke höra hans
omnämnande af den fruktade farsoten
på Kuba. »Ni har ökat er
juvelsamling», infaller hon nervöst.
»Blanche, du har skarpa ögon»,
skrattar system.
»Det är en — en egendomlig ring.»
Flickans blick tyckes följa den,
liksom kunde hon inte tro sina ögon.
»Åtminstone ser den sä ut härifrån»,
fortsätter Blanche allvarsamt. »Kan
jag — kan jag få titta på den?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
