Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) / 522 (1898-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Mark Matvejewitsch Antokolsky. En rysk skulptör. Af S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett påtänkt arbete, hans »enda önskan»,
men en »oerhörd djärfhet». Icke desto
mindre tog han itu med det: statyn
af »Ivan den förskräcklige», och han
fullbordade den under en tid, då han
enligt läkares åsikt led af en obotlig
sjukdom. I detta första arbete ville
han framställa (autobiografiska
anteckningar): »en mäktig ande, en sjuk
människas kraft, en kraft inför hvilken
hela ryska riket darrade — — Ivan
den förskräcklige var som en uttorkad
svamp med begärlighet insupande blod
och törstande efter allt mer.» —
Oaktadt Antokolsky anhöll därom,
bevärdigade icke de akademiska
professorerna hans atelier med besök.
Konstnären vågade slutligen vända sig till
dåvarande vice-presidenten, furst G. G.
Gagarin, hvilken genast besökte honom,
och öfverraskad af den öfverlägsna
begåfning, som gaf sig tillkänna i statyn
af »Ivan den förskräcklige», lofvade
han »göra hvad han kunde.» Några
dagar senare emottog Antokolsky i sin
eländiga atelier besök af akademiens
president, storfurstinnan Maria
Nikolajewna, statyn öfverraskade äfven henne,
hon lyckönskade
konstnären upprepade gånger och
beställde en skizz af
»Inkvisitionens öfverfall af
judarne». Antokolsky slutar
berättelsen om denna
dramatiska episod i sitt lif
med följande ord: »Jag
höll på att gå under, jag
bad om räddning, men
ingen hörde mig. Hvem
skulle vilja hafva något
att göra med en sådan
djärf, nyckfull, egensinnig
lärjunge! Nu är jag räddad,
och räddad genom en
kvinna! Hon skänkte mig
lifvet och skapade mitt rykte
— och allt så hastigt och
oväntadt!»

ANTOKOLSKY: OFELIA.

Den 20 februari 1871
erkände akademien
mästaren till statyn för
akademiker, befriande honom
från alla förpliktelser
förenade med erhållandet af
denna värdighet.

Från den 14 mars
samma år var denna staty
utställd för allmänheten och
vann en storartad framgång.
Den aflidne käjsar Alexander II
befallde att låta gjuta den i brons för
eremitaget, hvaremot exemplaret i gips
skulle skänkas till konstnärernas
museum i akademien. Kensington-museet
i London riktade år 1872 sin
skulptursamling med en gipsafgjutning af Ivan
den förskräcklige — det var första
gången en sådan ära vederfors alster
af rysk skulptur! Samtidigt med att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>