Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Edgar Allan Poe. Bearbetning af B. H. Bnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erhöll för »Det förlorade paradiset».
Icke mycket bättre afkastning skänkte
honom hans arbete inom andra grenar
af litteraturen. Hans anställningar som
bokkritiker, hans medarbetare- och
redaktörskap i tidningar kunde långt
ifrån alltid förse honom med bröd för
dagen. Orsaken härtill var dels den
minst sagdt egendomliga oturen att
förlagsmännen nästan utan undantag
råkade på obestånd eller nödgades
göra stora indragningar, däribland den
att afskeda Poe, dels skaldens sätt att
sköta en tidningsmans arbete. Ty på
hans tid väntade man i Förenta
Staterna icke mycket mera af en
bokkritiker än att han skulle korrekt återgifva
författarens och förläggarens namn och
bokens titel, samt säga något litet om
innehållet, och herrar kritiker funno
den lättskötta sysselsättningen
inkomstbringande. Poe däremot lyckades icke
försörja sig medels dylikt arbete,
hvilket berodde, icke som hans fiender
påstått, på vårdslöshet och
utsväfnin-gar, utan helt enkelt därpå att han
gjorde tio gånger mera arbete än han
var betalad att förrätta. Han hade —
för att nyttja ett Strindbergsuttryck —
»icke lärt på tidningsyrket».
En af de tidningsägare hos hvilka
Poe varit medarbetare säger om honom,
att han betraktade litteraturen som en
kult och sig själf i egenskap af
kritiker som dess öfverstepräst, hvilken
ålåge att »med skorpiongissel drifva
pänningemäklarne ur tämplet», han
kunde på kritiken af en den mest
obetydliga bok offra många timmars
arbete med att genomleta källskrifter
och jämföra olika författare innan han
bildade sitt omdöme, men han kunde
hvarken genom smicker eller
nedsvärt-ning förmås att taga minsta hänsyn till
person eller dagtinga med sin
öfver-tygelse. Hade han kunnat nedlåta sig
till att vara en krönikör af
obetydligheter och att med undfallande
smidighet bringa rökoffer åt medelmåttorna,
så skulle han blifvit ärad i lifvet och
måhända aktad i döden — säger
nyssnämnde samtida — men hans
uppfattning af kritikerns plikt kom honom att
betrakta oförtjänt berömmande som en
vanära. Alla hans förläggare och
ar-betsgifvare instämma i erkännandet af
hans punktlighet, oförtrutna
arbetsamhet, redbarhet och ridderligt anlagda
personlighet. Att denna ridderlighet
ofta slog öfver i ett Donquixotteri
erkänner Poe själf, och säger att
hängif-velsen åt denna uppfattning af
ridderlighet varit hans lifs sanna
njutningslystnad, på samma gång den orsakat
många af hans olyckor. Det hade för
hans lycka och framgång varit vida
bättre om han, i stället för att bereda
litterära nollor bland sina samtida en
viss odödlighet genom att spetsa dem
på sin skarpa pänna, hade kunnat
ägna all sin tid åt författandet af sina
underbara prosadikter eller ännu
underbarare skaldestycken i bunden form.
Men han gaf sin Heineliknande satir
fritt spelrum och tycktes, i en serie
kritiker öfver New-Yorks skriftställare,
alldeles lämnat ur räkningen hvad som
väntar den, som ställer medelmåttan på
dess rätta plats och rycker masken af
humbugen, för att låta den sanna
förtjänsten få framstå i klar dager. Af
den skara ursinniga fiender han genom
dessa och andra sina kritiker
förskaffade sig, blefvo emellertid endast två
af mera betydelse för hans lif och hans
minne. Den ene, D:r Thomas Dunn
English, blef i viss grad och mycket
mot sin vilja en befordrare af Poes
lycka, i det Poe, med den summa,
domstolen tillerkände honom i rättegången
öppnad mot D:r English på grund af
dennes äreröriga svarsartikel, kom i den
angenäma ställningen att kunna låta inreda
och möblera åt sig ett eget litet hus
utanför New-York, vid Kingsbridge
Road, Fordham. Detta var det enda
värkliga hem Poe någonsin ägde och
där han kunde säga sig vara härskare.
Sedan i våra dagar Poes moraliska
och litterära personlighet blifvit —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
