Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Edgar Allan Poe. Bearbetning af B. H. Bnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olycksödet han ser hvila öfver
hustruns hufvud med det bleka anletet
och det svarta håret — olycksödet
som inom kort skall för alltid hvila
öfver hans eget hufvud — den
förtärande melankoli, som låter skuggan på
hans stig framträda endast skarpare ju
mera ljus han uppsöker — allt
framstår med hemsk klarhet i bilden af
skaldens sorg. Dikten, hvilken som
ofvan nämndt, inbragte sin i affärer
föga bevandrade författare en
spott-styfver, spridde hastigt ökad glans öfver
hans skaldenamn vida omkring på båda
sidorna af Atlanten. Detta var
naturligtvis mera än hans belackare kunde
stillasittande åse, och så fabricerades
efter någon tid tvänne rykten, det ena
att han skulle ha orsakat hustruns död,
enkom för att få ett rörande ämne att
utgjuta sin stilistiska förmåga på och
vinna sympatier; det andra att han på
ett dårhus, från därstädes intagen
patient, stulit diktens såväl ämne som
rim och meter!
Betecknande som det ju är att
dylika idiotiska påhitt kunde framläggas
inför en publik, är det ej mindre
betecknande att de skulle behöfva
vederläggas. Så skedde emellertid, och
man erfor ingen svårighet i att
gen-drifva det senare ryktet, ity att dess
upphofsman varit nog oförsigtigt
forsigtig att uppge ett obefintligt dårhus
och en tyvärr äfvenledes obefintlig patient.
Det förra ryktet höll sig längre. Dess
tillverkare var en litterärt anlagd präst,
och for dem som orubbligt fasthöllo
vid sanningen af den andlige mannens
skandalhistoria, kunde man endast
framhålla det faktum att dikten ifråga
utkom två år före hustruns frånfälle!
Med dylika exempel för ögonen kan
det ej förvåna att ryktena om plagiat
och manuskriptstöld, hvartill skalden
skulle gjort sig skyldig, vunno samma ’
tilltro som framställningen af honom
såsom en allt från ungdomsåren
ut-sväfvande sälle, i regel sällan nykter
och knappast halfklok, men med tid-
tals påkommande ljusare ögonblick, då
han passade på att i hast rafsa ihop
och nedskrifva sina feberglödande
fantasier. — »The Raven» skrefs 1845
medan makarna Poe ännu bodde i
New York i det hus som finnes
åter-gifvet på sidan 534. Poe var då
redaktör och ägare af The Broadway
Journal och skref vecka ut och vecka
in största delen af innehållet själf, ett
oerhördt arbete, som hans kropps- och
själskrafter icke länge kunde uthärda.
Tidningens spridning motsvarade icke
heller hans ansträngningar, Poe var
icke mannen att skrifva artiklar
njutbara för tidningspubliken, hans
uppsatser blefvo i likhet med hans
föreläsningar oftast för den stora
allmänheten hvad Hamlet kallar »kaviar för
bönder», tidningspolemiken och alla
därmed sammanhängande trakasserier
irriterade den ridderlige och ytterligt
finkänslige skalden, krafterna sveko och
företaget måste uppgifvas redan efter
ett år.
Efter femton års träget, illa
lö-nadt arbete, själf sjuk till kropp och
själ, och med hustrun i sista stadiet
af lungsot, flyttade nu Poe från New
York för att i lugnet ute vid Fordham
söka gynsammare förhållanden för maka
och sig själf. Hennes sjukdom hade
emellertid redan gått allt för långt,
sorgen häröfver jämte ett svårt
ekonomiskt betryck ökade skaldens
melankoli och förtviflan, som nådde sin höjd
när hustrun afled i Januari 1847, ett
halft år sedan de tagit det nya
hemmet i besittning. Den korta tid som
ännu återstod af Poes egen lefnad blef
bittrare än någon period af hans bittra
lif varit. Hans melankoli tog
öfver-hand och hans fysiska
motståndsför-måga sjönk, de medel som tidtals
till-grepos för att döfva kvalen och skänka
glömska gjorde, när deras tillfälliga
verkan upphört, lifvet ännu dystrare,
och lämnade hans talrika skara af
fiender just det vapen i händerna, som de
hittills i själfva verket saknat. — »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
