Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Musik. Bayreuth. Strödda anteckningar från en resa 1899. Af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artisterna Rosa Sucher, en ännu i åldems
dagar imporerande Sieglinde, Burgstaller,
en ungdomligt illusorisk Sigemund — i
alla fall ett något omaka par — samt
Van Roy och Ellen Guldbranson, vår
svenska Briinnhilde.
På måndagen vandrade jag omkring
i staden och trängdes med de
engelska misserna i bokhandlarna för att
köpa artistporträtt, en mycket vanlig
formiddagssport i Bayreuth. Och hvilka
stora artister sedan, söm förevigats och
nu ståtade i fönstren: Marion Weed som
Freia och Burgstaller som Froh hängde
i grupp öfverallt; den förstnämnda, hvars
förnämsta artistiska egenskap utgjordes
af ett tämligen välskapadt yttre, som
fick öfverskyla bristen på stil i sång
och framställning, kunde äfven
beundras som korgosse — förlåt! —
Grals-yngling, vill jag säga, i Parsifal. För
öfrigt funnos naturligen äfven de mera
betydande artisterna, om de också icke
voro så talrikt företrädda som de
obetydliga. Misspubliken var hela tiden
beundransvärd, den icke blott räckte
till om förmiddagarne i bokhandlame,
där man utom artistporträtt köpte
guider genom Nibelungen-ringen, genom
Parsifal, genom Mästersångame och
genom Bayreuth. Den vandrade äfven i
pauserna under föreställningame
omkring med klaverutdrag i handen,
allvarlig uppsyn och Siegfried-motivet på
läppame, alldeles som de där hemma i
London bruka göra på Covent Garden,
där man kan få se de näpna misserna
så andäktigt följa med i sina
klaverutdrag under »Romeo och Julia»(1), att
de knappast ha tid att betrakta
scenen. Hvilken konstentusiasm.
På kvällen gafs Siegfried, detta
beundransvärda mästerverk, mer friskt och
i mer äkta sagostil, tycks det nästan,
än Valkyrian, som ju är det enda af
Nibelungen-ringens dramer, som vi i
Stockholm känna till, men som
ingalunda utgör dess höjdpunkt.
Utförandet var äfven i det hela präktigt med
Ernst Kraus, en ytterst schneidig Ber-
lintenor med stämma å la ödmann fast
starkare, som Siegfried, ett parti, som
man visserligen kan tänka sig vida
mer poetiskt sjunget och framstäldt,
men där i alla fall Kraus genom en
viss naiv, käck Naturburschen-ton gjorde
verkan. Breuer var karaktäristisk och
intelligent som Mime, hvilket icke
hindrade Berlinerpressen att som en män
beklaga, att de icke i stället fått höra
Lieban; hälst hade de goda herrarne
väl velat höra hela Berliner-operan i
Bayreuth. Utmärkt var Van Roy
somWo-tan(Der Wanderer), här var det lika
mycket eld och fart i hans sång i de sista
scenerna, som han imponerade genom
stilfull värdighet och ädel sång i den
första akten. Det skall också behöfvas
en sådan stämma som Van Roys, för
att tre dagar i följd kunna med verkan
framföra ett parti som Wotans. Skönt
klingade Erdas korta scen, sjungen af
fru Schumann-Heiuk, Waldvogels
förtjusande repliker framfördes friskt och
klangfullt af fru Feuge-Gleiss, och
Faf-ner sjöngs med värklig karaktäristik af
vår landsman Joh. Elmblad, som
däremot kunde gjort mer af jättens parti
i Reingold, hvilken afton han för
öfrigt föreföll betänkligt indisponerad.
Här i Siegfried låg det däremot
värklig färg öfver hans deklamation. Hur
underbart härliga äro icke för öfrigt
dessa scener i skogen, hur poetiska,
hur i sagans stil och hur äkta tyska.
Den storartade scenen i sista akten,
då Briinnhilde väckes af Siegfrieds kyss,
och deras grandiosa duo, öfversteg,
skrifven för giganter, som den är,
tyvärr alldeles fru Gulbransons och Kraus*
förmåga. Och likväl lämnade man
teatern själaglad att ha fått göra
bekantskap med ett sådant mästerverk.
Utförandet var i alla fall bättre än
det, som följande dag bestods
Götter-dämmerung, ett isande hemskt
ödesdrama med rika skatter af melodi och
poesi i de två ytterakterna, och som
nu, trots bristerna i framställningen,
verkade i hög grad storslaget. Den bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
