Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Cambridge. Skildring af det gamla engelska universitetet. Af E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JESUS COLLEGE.
i ordningen af Nya testamentets
manuskripter och är alltså betydligt
rar. En bra bit längre bort vid
Trumpington Street reser sig det
imponerande Fitz William Museum
med sin särdeles framstående
samling taflor och egyptiska fornsaker.
Här ses taflor af sådana mästare
som Rembrandt, Rubens, Titian och
Paul Veronese; den moderna konsten
representeras af Millais, G. F. Watts
m. fl. Vestibulen och
trappuppgången till detta konstens tämpel är för
öfrigt särdeles i ögonen fallande
genom sin gedigna och smakfulla
dekorativa utstyrsel.
En fortsatt vandring åt samma
håll för till Botanic garden, som,
när Flora härskar i all sin prakt,
måtte vara ett förtjusande tillhåll —
fylld som den är af allehanda
sällsynta, halftropiska träd och blommor.
Bänkar och trädgårdsstolar äro
anbringade öfverallt och det är ett
sannt nöje att, sedan man för dagen
haft nog af naturens exotiska under,
slå sig ned vid dammen och betrakta
svanornas graciösa rörelser å den
blanka vattenspegeln. Här finns äfven
en mängd drifhus, där nu
chrysante-mum och hyacinther stå i full fägring.
På flere af
dörrarne är
anslaget med
påfallande
o-jämn handstil
— »shut the
door» —
hvilket ju är
detsamma som
vårt svenska
»stäng
dörren» ; att det
har samma
verkan är
uppenbart, ty nästan
ingen dörr var
stängd.
Världen är sig lik
allestädes.
Cambridge har förstås en teater
och där går det stundom tämligen
ogeneradt till, isynnerhet om
skåde-spelarne ej tillfredsställa herrar
studenters fordringar. En stackars
tragiker, som ej var situationen fullt
vuxen, hade en gång till sin egen
olycka fått följande replik lagd sig
i munnen: »What shall I say, what
shall I do?» — hvartill en
ungdomlig röst från parkett genast
interfolierade: »Take Beechams Pills» *,
hvilket vänliga råd naturligtvis
förvandlade det tragiska momentet till
ett af idel löje.
På de sista åren ha emellertid
dylika episoder varit mera sällsynta,
tack vare dels mer respektingifvande
dramatiska prestationer, dels höga
vederbörandes ingripande.
Diskussions- och atletklubbar samt
andra föreningar förekomma lika
talrikt i Cambridge som i Oxford
och i »The Union» debatteras med
växlande hetta och allvar de mest
klyftiga politiska, sociala och
filosofiska spörsmål. Man diskuterar allt,
från lord Salisburys diplomatiska
segrar och misstag, till Ibsen och —
* Ett i England mycket utpuffadt
universalmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
