Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Fjärde boken. Månskensöfverraskningen - Trettonde kapitlet. Brefvet på lif och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fången på Cayo Toro.
(»A LOST AMERICAN»)
EN BERÄTTELSE FRÅN KUBA
AF
ARCHIBALD CLAVERING GUNTER.
ÖFVKRSATTNING AF J. GRANLUND.
FJÄRDE BOKEN.
MÅNSKENSÖFVERRASKNINGEN.
(Forts.)
TRETTONDE KAPITLET.
BREFVET PÅ LIF OCH DÖD.
Då hennes syster och spanioren
försvinna .bland de vackra ormbunkar,
som kanta d^n klippiga stigen, hvilken
leder från terrass till terrass på klippan,
mumlar Blanche: »Villalonga får in te
se, att mina kinder äro fläckiga, af
tårar. m Jag — jag måste visa mig för
honojn såsom Blanche Grayson på
eftermiddagen.»
Hon springer till den lilla kaskaden.
Badande sitt ansikte i det kalla vattnet
och drickande dess uppfriskande flöde,
känner sig flickan mera
förhoppningsfull och mera rustad att utkämpa
striden fö* sin älskades lif, än hon varit,
allt sedan H,oward Temples feberheta
läppar hviskade till henne om hans
förestående död.
Men andra än Villalonga komma till
henne.
Ty sedan Ortiz lämnat Mendozas
hydda, hade en neger, hvars svarta
ansikte är askgrått af bekymmer och hvars
lumpor — de trasiga kvarlefvoma efter
hans Sjette-aveny-grannlåt — förråda, att
han en gång varit den utsökte sprätt,
som trampat dess stensättning, smugit sig
efter honom. Med många blickar af
rysande fruktan för att han kunde vara
förföljd af de spanske soldaterna och bli
återskickad till den obiidkelige
Men-dpza på,, nåd och onåd,, hade Pomp
smugit sig långs den tropiska stigen,
följande spanioren i hälarne. När han
såg Ignacio sammanträffa med de unga
damerna, klädda efter New-York-mod,
hade tänderna skallrat i hans käkar af
lutter förvåning, och han hade utstött
ett glädjerop, starkt — men. dämpadt.
Det hvita i hans ögon hade blifvit mycket
stort, då han mumlade: »Miss Blanche
och miss Morales! Hur ha de kommit
hit? O Gud allsmäktig, ha de
kommit för att rädda mig! Hvad ska de
göra, då jag berättar dem —!»
Men kort därpå hör negern fotsteg
bakom sig, och hastiga rop på spanska
hade han lärt att frukta — som döden.
Så försvinner rar Smith med en
rysning in i den täta småskogen för att låta
dem, som han betraktar som sina
förföljare, passera förbi.
Fruktande den förfärliga afräkning
han åtskilliga gånger fått af kohuden,
då han försökt rymma, ämnade Pomp
ett ögonblick vända om och smyga
sig tillbaka till sin plågoandes stråtäckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
