Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Fjärde boken. Månskensöfverraskningen - Trettonde kapitlet. Brefvet på lif och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sorgsen ädelhet i uttrycket, som
talar om stora sorger, tåligt burna och
modigt mötta.
Hade hon varit någon annan än
Maria Vidal, så skulle Blanche varit
själfva sympatien. Men som hon nu
är Maria Vidal, så är hvarje behag,
tjusning, och skönhet hos henne en ny
fasa för amerikanskan.
»Min bror har ofta talat med mig
om erl»
»Er bror? Ah, ni menar seöor Luis
Vidal?» anmärker miss Grayson med
iskall höflighet.
»Ja Luis.»
»Ni är således Maria Vidal?»
»Ja sefiorita.»
»Ah, jag minns nul» hånar Blanche.
»Den äkta kubanska skönheten, hvars
ögon sågo ut som kärleken.»
Detta utrop är dämpadt af en så djup
suck, att Maria icke hör det, och hon
säger okonstladt:
»Jag har sorgliga nyheter för er.»
Naturligtvis. Den beslöjade
smärtan döljer knappt hånet i
amerikanskans röst.
»Howard Temple, den man ni
älskar, sitter fången i det där tornet.»
»Jag afstår att tala om Mr. Temple
med Sefiorita Maria Vidal.»
»Inte då jag kommer för att hjälpa
honom — för att hjälpa er.»
»Det är bra sent att hjälpa honom,
er Howard Temple skall skjutas i
morgon i stället för er bror, som borde
vara i det där fängelset i stället för
honom!» svarar Blanche häftigt, med
harmfull ton och åtbörd.
»Skjutas i morgon!» stammar Maria
bleknande ända ut till läppame.
Ma-dre de Dios! Detta — detta sade
man mig icke!» Därpå kvider hon:
»Skjutas i morgon! O misericordia!
Måste jag då göra bruk af detta bref?
Hon lägger en darrande hand på sitt
flämtande bröst, som bultar, som om
det ville spränga klädningslifvet, som
döljer dess behag.
Men den amerikanska flickan hade
tagit ett egendomligt intryck och
hviskar nu ifrigt: »Hvilket bref? Har
det något att göra med Howards
säkerhet?»
»Det är hans lif — men min
broders död», svarar kubanskan. »Detta
bref», härmed drager hon upp ur
barmen en liten biljett i ett groft kuvert,
»har min bror lämnat mig med dessa
ord: ’Tag reda på, om Howard Temple
skall af rättas. Om så är fallet, så svär
mig vid den heliga jungfrun, att du
genast lämnar det till de amerikanska
myndigheterna! Han, som så
högsin-nadt lämnade mig sitt pass, skall inte
mista lifvet för att rädda mitt?»
»O, himmel, får jag se det!» Med
ett hastigt grepp har Blanche
dokumentet, och igenkännande Luis Vidals
handstil, hviskar hon: »Detta är adresse-
radt till öfverste Villalonga — och ni
har svurit att aflämna det T
»Min bror lät mig svära det »
»Håll då er ed!» befaller
amerikanskan. Men kubanskan ryser: »Jag kan
inte —». Därpå ropar hon: »Jag vill
inte! Detta bref innehåller ett anbud
från min bror att öfverlämna sig åt
spaniorerna, om Howard Temple
återfår sin frihet.»
»Gud vare pris! Men — men er
bror är inte tillräckligt nära för att
kunna hålla sitt löfte i morgon bittida?»
»Han är inte åtta engelska mil
härifrån, på Yateraskullarne. Ni kan se
dem härifrån klippan», svarar Maria
okonstladt. »Luis Vidal är där med
en skara beväpnade kubaner. Detta
bref innehåller anvisningar, huru de
skola få fatt i honom.» Hennes ben
darra, hennes ögon fyllas med tårar,
ty hon tänker sig sin bror i
spaniorer-nas våld — i inbillningen ser hon
arkebuseringsafdelningen och gropen,
där han skall begrafvas.
Men den andra talar med en röst,
som ljuder af lycka och triumf: »Och
den rätta Vidal är för spanska
regeringen värd lika mycket som hundra
falskal Detta är Howard Temples
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
