- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
618

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Fjärde boken. Månskensöfverraskningen - Trettonde kapitlet. Brefvet på lif och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är två suckar, som uppstiga ur
kvalda hjärtan.

»Af fruktan», anmärkte Villalonga
galant, »att er enträgenhet i afton
kunde komma mig att glömma min
plikt som spansk soldat i morgon
bittida.»

Dessa förfärliga ord förstenade
flickorna, då öfversten, kännande harm
öfver detta försök mot hvad han
betraktade som sin militära heder, säger
barskt: »Senorita Vidal, jag har upp-

manat er att lämna denna fästning öfver
hvilken spanska flaggan vajar. Jag för
inte krig mot fruntimmer, men skulle
ni ännu en gång visa er inom dessa
befästningar, blir jag, så mycket jag än
skulle beklaga det, tvungen att ge
ögonblicklig order om att arrestera er.»

Vändande sig därpå till den vackra
amerikanskan, anslår han en mera mild
ton, ehuru det ligger äfven varning i
den, då han fortsätter: »Min bästa

seilorita Blanche, låt mig råda er som
en vän att icke blanda er i detta af
krig oroade lands politiska eller
militära affärer, hvilka, jag är lycklig att
säga det, icke angår er, som lefver
i ett angenämare och fredligare land.
Kom ihåg, att hvarje anhållan ni
framställer till mig utanför min militära
plikt, skall vara en befallning för er
tillgifne caballero, don Pablo Guiterez
de Villalonga, men var god och
framställ ingen vidare begäran, som berör
min militära plikt eller min militära
heder; såra icke mitt hjärta med en
begäran, som alltid måste bli afslagen.
Mina damer, jag har den äran.»

Bugande sig sålunda belefvadt för
båda, vänder Villalonga ryggen till och
stiger bedröfvad uppför den lilla
bergsstigen, sårad af detta försök af sköna
läppar och älskliga småleenden på hvad
han anser som sin plikt som soldat,
lämnande de båda unga flickorna att
stirra på hvarandra i stum förfäran.

Plötsligt säger Maria: »Intet hopp

från honom!»

Och Blanche utbryter, gisslande sig
sig själf med vanmäktig ånger: »Hade

jag inte förstört det där brefvet, så
skulle jag begagnat mig däraf och
Howard Temple skulle ha lefvat. Om
han nu dör, så är jag, som kunde ha
räddat honom, jag, som hade hans lif i
mina händer, hans mörderska.»

Men Maria hviskar oroligt: »Lägg

band på er, där står en neger och ger
akt på oss.»

Ty från den täta småskogen utträder
försiktigt en riddare af den sorgliga
skepnaden. Kvarlefvoma af Sjette
avenyens fashion fladdra i trasor för
vinden omkring Pomps nakna lemmar och
sönderrifna, bara fötter. Hans händer,
hvars ebenholts en gång varit betäckt
med fina getskinnshandskar, vifta i
smutsig ifver, bönfallande om igenkännande.

Plötsligt vänder sig Blanche mot
honom och säger skarpt. »Ni är inte
behöflig här. Vänd om! Lämna oss!
Jag förmodar ni är Villolongas tjänare,
följ er herre!»

Men negern kastar sig ned för
hennes fötter och kvider: O, herre min

skapare, hon känner inte igen mig.
O, Miss Blanche, jag är stackars massa
Temples gosse. Ni ser Pomp — mr
Pompey Smith från New York city!»

Blanche, som nu känner igen honom,
utstöter ett utrop af förvåning: »Pomp,

stackars karl!» Och räckande sympatiskt
fram handen mumlar hon sorgset: »Och
du har lidit med din herre?»

»Jag har lidit värre!» ropar negern
vildt. »Den där fördömda Mendoza
har gjort mig till slaf igen! Jag har
återgått till de första principerna.»

Men Maria afbryter, ropande: »Vi

ha så lite tid. Ni har säkerligen
någon plan att rädda senor Temple?»

»Tror ni jag skulle förstört det där
brefvet, om jag inte hade en nästan
ofelbar sådan. Vakten har blifvit
mutad i natt. En båt från lustjakten skall
ligga utanför den här viken.»

»Kan inte min bror hjälpa er?»
föreslår ifrigt den kubanska flickan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free