Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Portugisiska fados. Af M. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTUGISISKA FADOS.
T söderns länder, där guitarrens,
vio-^ linens eller mandolinens toner
ständigt klinga på gator och landsvägar
under varma, blomdoftsfyllda
sommarnätter, har som bekant en yppigt
rik folkpoesi utvecklat sig redan från
äldsta tider. Sångens och
inspirationens gåfva tycks sedan ha gått i
arf från släkte till släkte. Ännu i
dag finner den landtlige trubaduren,
utan alla studier i metrik, ja oftast
alltför okunnig att ens kunna läsa
och skrifva, upp nya kärlekssånger,
som han sjunger utanför sin skönas
fönster, för hvilka visor hans
beryktade, forna yrkesbröder ingalunda
skulle behöfva blygas. Och när du
hör fiskarenas sång från deras lilla
båt ute på floden eller
tvätterskor-nas, där de ligga och klappa kläder,
tro då ej, om ock melodien
förefaller dig aldrig så bekant, att de
nödvändigt sjunga just de ord du förut
hört till densamma. Nej, med en
aldrig sinande uppfinningsförmåga
improvisera de ofta nya, passande
till ögonblickets stämning. Många
bland dessa lefva kanske blott, ett
ögonblick, men en eller annan blir
lätt allmän egendom bland grannar
och vänner och sprids så småningom
vida omkring i hela landet.
I Portugal kallar man dessa
sånger fados, hvilket namn man också
gifvit den dem beledsagande
musiken. Denna kan vara gammal eller
ny och är ofta komponerad af någon
värklig musiker. Den mest omtyckta
af alla är fado Hylario. Hylario
var en med. stud. i Coimbra,
hvilken dog för ett par år sedan. Trots
åtskilliga romantiska berättelser, hvar-
med man sökt utsmycka hans lif,
förefaller han mig dock ha varit
ungefär hvad vi kalla öfverliggare.
Men sjunga kunde han, och särskildt
en af de melodier, han stod i sitt
fönster om kvällarne och fantiserade
på sin guitarr, flög snabbt öfver land
och stad. Till hvilken aflägsen vrå
af Portugal man kommer torde man
svårligen finna ens en liten gamin,
som ej hvisslar fado Hylario. Hvem
hälst som spelar guitarr eller violin,
och hvem gör icke det här i landet?,
har alltid den främst på sin
repertoar. Och det är så den och alla
dess likar böra höras. Lika förtrol
lande vackra, som de då kunna vara,
lika jag hade så när sagt
slagdängs-aktiga låta de ofta, åtföljda af
piano-ackompagnemang.
Rytmen är densamma i nästan alla
fadosmelodier, och ett gemensamt
drag för de flesta sångerna är, att
de bestå af fyraradiga strofer, med
sju till niostafviga versrader, hvilkas
kvantitet dock är lika. Vanligen
rimma andra och fjärde raden. De
kunna följaktligen alla sjungas till
samma musik, under det å andra
sidan de otaliga olika melodierna
kunna åtföljas af samma ord.
En ung lärare här i Lisboa har
i flera år outtröttligt under resor och
vandringar i landet samlat en rik
skatt af dessa folkvisor med afsikt
att sedermera utgifva dem. Hvilken
i fullaste bemärkelse folksångernas
bok den bör blifva!
Ofvannämnde lärare har haft den
godheten låna mig sitt rikhaltiga
manuskript, och med hans tillåtelse
har jag gjort följande lilla axplock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
